Ariane är den franska formen av Ariadne, dotter till kung Minos i den grekiska mytologin.
I slutet av 1954 förvärvades Fords franska verksamhet av Simca som därmed tog över Vedette.
Suezkrisen 1956 ledde till brist på olja och bensin och det blev svårt att sälja Vedette med dess V8-motor. Simca bestämde sig då för att montera motor och transmission från Simca Aronde i Trianon, den enklaste modellen av Vedette. Den aviserades under namnet T4 men när produktionen kom i gång i mars 1957 hade den fått namnet Ariane. Den mottogs med viss skepsis, en 1300-kubikare i den stora bilen!
Men det fungerade över förväntan, fast kanske inte för de äldre taxichaufförer i Stockholm som var vana vid Plymouth och Dodge. Motorn skakade och riste när de plågade Ariane runt gathörnen på fyran.
Svenska tidningen Motor fann att Ariane tack vare sin lättare motor hade ännu bättre vägegenskaper än Vedette. Något fartåk var inte Ariane med sina 48 hk, 0-100 km/h gick på 33 sekunder, ungefär som en VW. Bensinåtgången höll sig under litern.
Vedette fick inför 1958 nya linjer med fenor och panoramaruta men Simca behöll den gamla karossen för Ariane och lanserade till och med en Ariane med V8-motor! Den var nästan identisk med nedlagda Vedette Trianon.
När Vedette lades ned 1961 försvann också Ariane V8. Ariane 4 fanns sedan kvar två år till.
Med en Rushmotor med fem ramlager satte en Ariane på våren 1960 uthållighetsrekord på Miramasbanan, 200 000 km med en snittfart av 105 km/h. När 61:orna kom med nya motorn på 62 hk hette de Ariane Miramas,
Sparmodellen kom nu också i en lyxversion, Ariane SL, med all den kromprakt som Vedette Versailles en gång haft.
Värre än SL var SC, för den hade "ytterligt bekväma säten med Autogalbe-ryggstöd som helt anpassar sig efter kroppens form". Låter svampigt!
Ämnen i artikeln
Namnsdagsbilen
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.