Solara är ett varumärkesord utan allmän betydelse som med sin syftning på solen kanske passar bättre på läsk eller solfångare än på bilar, men det har använts som modellnamn av två tillverkare.
Den första Solara leder oss in på den trassliga historien om Rootes, Simca, europeiska Chrysler och Peugeot för den såldes under märket Talbot, vars återupplivande var ett fult påhopp på ett gammalt fint engelskt traditionsmärke som hade en fransk avläggare tillverkad av Darracq i Suresnes… ja, där spårade det redan ur.
Rakt av, Talbot Solara var en sedanversion av Simca 1307 och tillverkades både i Frankrike och England åren 1980-1985. Den var en bil i tiden; framhjulsdriven med tvärställd motor på 1,4 eller 1,6 liter och med ganska avancerade hjulupphängningar. Ingen direkt dålig bil men den fick inget riktigt fäste på någon marknad och är nästan bortglömd i dag.
Kombikupéer slog inte i alla läger och därför skapades Solara. Med sin utslätade stil ser den ut som en sådan där anonymiserad bil som brukar avbildas i statlig trafiksäkerhetspropaganda.
Mitt på motorvägen. Alla kontrollampor lyser. Ingen förare. Vad har hänt? Förarmiljön i Solara var ganska redig. Med sina nedåtriktade ekrar är det bara ratten som är försiktigt annorlunda.
Långt innan man hade dator hemma fanns i bilen en färddator! En ganska enkel sak men ändå en nyhet som kunde räkna ut snittfart och bränsleförbrukning. Med tvåspråkighet och många knappar gjorde Talbot allt för att få det att se mer avancerat ut.
Solara fanns i i fyra utrustningsnivåer - LS, GL, GLS och SX. Bilden visar en SX som stod högst i rang och i engelskt utförande till och med hade vinyltak.
Solara kallas coupe- och cabrioletversionerna av Camry i Toyotas aktuella amerikanska produktion. Ser ut som en Prius med elefantiasis.
Ämnen i artikeln
Namnsdagsbilen
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.