9 x 99

Så var det dags för ännu en temaspaning! Denna gång är det lite speciellt då alla bilar är av samma märke och modell. Det rör sig om en av mina favoritbilar: Saab 99. I bloggens barndom undrade jag över vart alla 99:or tagit vägen, men sedan dess har ett mindre antal varit med och i och med dagens inlägg behöver man kanske inte oroa sig över huruvida de finns eller ej. Inte lika mycket i alla fall.

Modellen verkar ha problem att bli en riktig entusiastbil bland de stora lagren. En del 99:or verkar fortfarande användas som praktisk andrabil med goda vinteregenskaper som får rulla tills den inte går igenom besiktningen längre. Sedan skrotas den eller dör folkracedöden. Det är dags att slå (ännu) ett slag för Saab 99!

Och det är väl dags att slå ett slag även för bilmärket Saab vars framtid nu präglas mer av förtvivlan än av hopp. Det är svårt att avgöra om rörelserna i Saabaffären ska tolkas som livstecken eller dödsryckningar.
Eftersom detta inlägg innehåller hela nio bilar kan man ju tycka att det skulle vara intressant om jag hade haft bilar av helt olika årsmodell och utförande så man skulle kunna jämföra dem, men så är det nu inte. Åtta av dagens bilar är tvådörrars sedaner, sex stycken är GL och så vidare. Man får ta det som bjuds när man skriver om "riktiga" bilar, inte om sådana man kan hitta på bilder på internet.

Nu till väsentligheterna! Den första bilen hittade jag utanför sportarenan Fyrishov i Uppsala i mitten av augusti. Denna mellanblå 99:a är från 1969 och har haft åtta ägare och hade vid senaste besiktningen gått 984 mil. Vi får dock lägga på minst 10 000 mil på det för komma till sanningen.

Enligt Transportstyrelsen heter den faktiskt Saab 99 Combi! Nu ska väl det tolkas så att baksätet kan fällas så det blir ett stort, eller åtminstone långt, lastutrymme. Uttrycket combi, eller kombi, såsom det används idag hade nog inte satt sig 1969 utan då gällde snarare herrgårdsvagn.

 

Detta är den första årsmodellen, 1969, med den så kallade Triumphmotorn. I mina ögon var alla förändringar av utseendet fram till modellens nedläggning 1984 till det sämre. Linjespelet med konkava och konvexa linjer blir tydligare i det ursprungliga utförandet som denna bil har. Det är rent, lätt och snyggt och formmässigt är enligt mig Saab 99 bland de mest intressanta svenska bilarna.

 

Vi hoppar fram sex år i tiden till 1975. Det som nu har hänt är bland annat att bilen fått ny instrumentpanel (1971), en Saabutvecklad tvålitersmotor och stora "självreparerande" gummistötfångare (1972). Grillen var ny för modellåret men hade redan ändrats en gång innan (1973).

Den första 75:an fann jag i Katrineholm i början av juni. Det är 99 2.0 L Automatic som är inne på sin andra ägare. Saab har varit rätt duktiga på att blanda till intressanta kulörer till sina bilar. En del har varit fina, andra inte så fina och jag känner väl en viss hatkärlek inför ämnet och kommer att försöka kulörbestämma resten av bilarna i detta inlägg. Jag tror färgen på den här heter orkidévit och hur konstigt det än låter är det en ganska ful nyans av vitt.

 

Mikael i Sandviken hittade den andra 75:an. En smaragdgrön som är inne på sin sjätte ägare. Transportstyrelsen anger modellen som 99 X7, men det namnet togs bort till 1975 års modell, så detta är kort och gott en "Saab 99".

Saab 99 X7 kom 1973 och togs enligt uppgift fram för den danska marknaden där skattereglerna tvingade fram snikvarianter med små motorer. Modellen såldes också i Sverige och var hela 2 000 kronor billigare än 99 L. Och nu talar vi verkligt snik här. Den var lätt att skilja från de dyrare varianterna L och EMS då den fick de kromade kofångare som annars hade försvunnit efter 1971 års modell! Den fick också fälgarna från 1971 års modell.

Andra saker som det utvändigt snålades med var kromdekor och backspeglarna kom från V4:an. Motorn var den äldre 1,85 liters Triumphmotorn. Invändigt var golvmattorna av gummi, värme och ventilationssystemet var enklare. Framstolarna var från V4 och saknade därmed uppvärmning. Klocka, kurvhandtag och cigarettändare slopades också. Och bakrutedefroster. Och handskfackslucka. Jag kan ha missat något men det är svårt att se att något mer kunde ha slopats. Om tillverkningen blev lika ekonomisk är osäkert då man gjorde så många avsteg från det "ordinarie" utförandet.

1975 togs X7-beteckningen bort och en del utrustning lades till. Om vi jämför bilarna på bilderna ser man ett den gröna saknar dekor runt rutorna, har V4:ans ytterbackspeglar och man kan också ana att stolarna kommer från V4, även om det är svårt att se på den suddiga bilden.

 

Dagen efter jag funnit den orkidévita bilen fann jag även denna 99:a i Katrineholm, men den här gången orkade jag inte gå ur bilen. Det är en chamottebrun GL från 1979. Sex ägare och avställd sedan 2008. Nytt för modellåret 1979 den här typen av inte heller så snygga fälgar.

 

Vi stannar kvar i Katrineholm (och i bilen) och där fann jag några veckor senare detta toppexemplar! Det är en cardinalröd GL från 1980 som begåvats med en jättelik spoiler framtill, i övrigt är den i originautförande. Bilen har haft sex ägare men har endast gått 5127 mil! Bilen är besiktigad men sedan drygt en vecka är den dock avställd. Man kan undra varför?

Nytt för 1980 års modell var bland annat smala sidolister på nedre delen av karossen, nya framstolar med höj- och sänkbart nackstöd och ännu större stötfångare.

 

Jörgen i Örebro hittade i början av juni också han en 99 GL från 1980. Färgen heter akaciagrön och är liksom cardinalröd en metallicfärg. Eller var snarare, då färgen har tappat all form av lyster. Hela bilen har för övrigt tappat all sin lyster men den är faktiskt besiktigad och i trafik.

Inläggets enda fyrdörrarsbil fann jag för ett par veckor sedan bara några kvarter hemifrån, en GL från 1982. Ett fint exemplar som haft fem ägare och rullat drygt 16 000 mil. Nytt för 1982 års modell var bland annat bredare sidolister och nya fälgar.

Nästa bil åker jag förbi varje dag på väg till jobbet men jag har avstått från att fotografera den då den står i en villaträdgård. Men med detta inlägg i åtanke smög jag i fredags fram och knäppte en bild över häcken. Det är återigen en GL från 1982.

Den har haft tre ägare och är avställd sedan januari. Färgen skulle kunna heta Pucko- eller varm choklad-brun, men jag är osäker på namnet. Jag har bara sett den på 81 och 82 års modell och en färg som jag hittat dessa år är kamé (eller cameo). Den kan det vara, om nu någon är intresserad.

 

De sista bilderna togs i början av juli av Mikael i Sandviken. Bilen är en GL från 1983, näst sista årsmodellen som bland annat fick en ny grill. Den underliga färgen har det mindre underliga namnet gyllengul och jag tror att den bara fanns detta och kanske nästföljande år. Denna bil har gått knappt 14 000 mil och har kvar originalägaren!

 

Den gyllene enägarbilen får avsluta dagens temaspaning, eller megaspaning som det snarare blev. Jag hoppas få återkomma till Saab 99 några gånger till och om bloggen kommer att leva kvar kanske jag kommer att få ihop 99 stycken till slut! För tillfället känner jag mig dock rätt mätt.

 

Tomas Åström