En P-märkt plats

Bilderna i detta inlägg visar ett ganska vanligt problem. Bilar som lämnats att förfalla istället för att köras till skroten eller tas om hand på annat sätt. De är ett problem för miljön då till exempel olja och bensin kan läcka med föroreningar som följd. Den upplevda miljön skadas också - det blir sällan vackrare eller roligare av att ha rostande skrothögar med sönderslagna rutor på parkeringen utanför huset. Det ger ingen status till bostadsområdet direkt, även om skrotbilarna snarare är ett symtom än en orsak till områdets problem.

Ett problem med detta är att övergivna bilar i vissa fall hamnar under kommunens ansvar och att de då också får stå för de kostnader som det medför. Naturvårdsverkets nyligen presenterade utredning ”Uttjänta bilar och miljön” (som du kan läsa här) är ett försök att bland annat komma till rätta med detta problem. Och det är ju bra. Tyvärr innehåller utredningen även förslag som allvarligt hotar den fordonshistoriska kulturgärning som Sveriges stora grupp bilentusiaster gör. Bland annat föreslås begränsningar i hur många bilar en privatperson får äga, hur länge en bil får vara avställd för att inte betraktas som avfall och att i princip all demontering av reservdelar från en bil ska kunna anses som bilskrotning som kräver tillstånd. Många bilentusiaster förfasas så klart. Motorhistoriska Riksförbundet har protesterat kraftigt (du kan läsa MHRF:s remissvar här) och en webbaserad protestlista har upprättats (du hittar den här). Vi får hoppas att detta nu gör intryck och att en ny utredning presenteras, men där hänsyn tagits till oss bilentusiaster.

Nog om detta och över till dagens bilar som jag fann på en parkeringsplats vid ett av Uppsalas många studentbostadsområden. Det är sällan svårt att finna en gammal bil som står och skrotar vid dessa, det har jag visat tidigare här på bloggen (exempelvis här). Studenter tycks överge sina uttjänta bilar på samma sätt som de överger sina uttjänta cyklar. Just den här parkeringsplatsen är riktigt välfylld. Knappast något som bidrar till en bättre och trevligare miljö, som jag beskrivit ovan, men ett kul fynd för en bilspanare! Ingen av bilarna är särskilt ovanlig i trafikbilden, men de är det nog snart, och stående tillsammans så här är det lite fascinerande att vandra runt bland dem. Jag gick runt för att försöka få bilder där bara åttiotalarna men inga modernare bilar syntes och kände att jag gjorde en liten tidsresa, om lite solkig.
 

På en annan del av parkeringen huserar fyra andra objekt. En vanlig bil fortfarande är senare årgångar av Saab 900 av den första generationen. Den röda på bilderna är en 900i från 1989 och är avställd sedan 2007. Audi 80 i en bulliga kostym som kom 1986 är också ganska vanlig. Den vita här är från 1988 och avställd sedan 2007. Nissan Micra av första generationen är ju också vanlig, men tänk efter hur många det var för några år sedan. Snart är de alla borta. Den gråa är från 1988 och ställdes av 2009. Sist ut är den röda Opel Omegan, en bilmodell man ser rätt få av idag, både av den första och andra (och sista) generationen. Detta exemplar är från 1991 och har varit avställt sedan 2007.

Naturligtvis finns nu ett antal obesvarade frågor om varför bilarna står här. Jag har inte kollat upp vem som äger bilarna, men jag gissar att det är en och samma till åtminstone ett par av dem. Varför ägarna låter bilarna stå så här kan vi bara spekulera i. Om det nu anses för dyrt att köra dem till skroten, varför då inte försöka sälja dem medan de har något värde? Gissningsvis kommer de på ett eller annat sätt att hamna på skroten så småningom i alla fall. Innan detta sker har vi i alla fall det något tveksamma nöjet att avnjuta en hel drös bedagade åttiotalare på ett och samma ställe. Tänk om man på något ställe kunde ställa undan bilarna där de inte störde miljön så mycket. En P-märkt plats där bilarna fredats från skrotning. Där kunde de stå och påminna om hur den svenska vagnparken såg ut för 20 år sedan.

Tomas Åström