Två Mazdaöden

Nu är det vår, åtminstone varannan dag, och det är härligt! Det kommer inte bara ut fler roliga bilar på vägarna, utan också lusten att söka efter dem verkar på något sätt komma tillbaka. På senare tid har jag hittat flera fina bilar och flera bidrag från läsare har kommit in. Dessa bilder och andra från arkivet kommer du förhoppningsvis att få se inom en inte alltför avlägsen framtid.

Något extra glädjande är att jag och andra funnit flera trevliga japanska vagnar, framför allt från sjuttiotalet. Dessa kommer jag att redogöra för under de kommande inläggen om inget annat inträffar som jag bara måste berätta om. Vi börjar med dessa Mazdor. Mazda 323 har jag skrivit om tidigare i bland annat ett inlägg du kan läsa här. Man skulle kunna tro att det är samma orange bil i detta inlägg, men så är inte fallet. För det första är denna i ett mycket finare skick och för det andra är den äldre, vilket man bland annat ser på att kofångarna har olika utförande.

Dessa båda Mazda 323:or såg dagens ljus 1978. Bilarna gladde säkert ägarna när den andra oljekrisen slog in då de hade ringa bränsletörst, åtminstone jämfört med dåtidens konkurrenter. Enkel mekanik med bland annat bakhjulsdrift gladde säkert också en del. Vad som egentligen hänt bilarna vet vi inte, men utifrån vad vi kan se idag har dessa båda bilar levt helt olika liv.

En sak med det som jag sysslar med är de tankar och idéer som dyker upp i huvudet när man ser en spännande bil. Historier, eller snarare fantasier, spelas upp och det är ju inte alltid det visar sig stämma. Jag kommer dock att ta mig friheten att fantisera ihop varsin berättelse om dessa båda bilar.

Den orange bilen levde ett lugnt liv hos ett äldre par. Så småningom tyckte de att det var nog med att köra bil så den kom då i barnens ägo som andrabil och så klart när föräldrarna behövde skjuts. Så mycket kört blev det inte, det var ju inte en så praktisk familjebil, men man ville ju inte göra sig av med de gamla föräldrarnas ögonsten. Till sist hamnade den hos ett barnbarn som skulle börja plugga i Uppsala och som behövde ha en bil.

Tills idag har bilen haft fem ägare och rullat knappt 10000 mil. Jag fann den Uppsala förra veckan parkerad bakom ett yngre kombisyskon. Ett fantastiskt fint orört exemplar att tråna efter.

Den blå bilen stannade inte så länge hos den första ägaren. Så småningom blev den andrabil, ett komplement till Volvokombin. Så småningom tog sonen över bilen och när han tröttnat på den blev den förstabil för någon ny yngling och sedan för en annan och sedan en tredje. Det slet hårt på bilen, men den hölls rullande då den var billig och bra för den unge ägaren. En brunmetallic olycksbroder fick släppa till en frisk förardörr och ett tanklockslucka. Dessutom var den spännande att köra med på vintern tack vare bakhjulsdriften, viktigt för en ung man med färskt körkort och stort självförtroende.

Tills idag har bilen haft 12 ägare och rullat knappt 14000 eller 24000 mil. Jag fann den i Katrineholm under påsklovet. Trots ett slitet yttre rullade den igenom besiktningen i somras.

Sant eller inte, jag fascineras alltid över alla dessa gamla bilar. Fina lågmilare, slitna överlevare, övergivna skrothögar spelar ingen roll, här finns berättelser att berätta. Håll utkik efter kommande inlägg då blir fler japaner, japaner, överallt japaner...

Tomas Åström