Volvopensionärer

I fredags var jag i Stockholm och på väg mot Fotografiska museet sprang jag på en rolig spaning. I kombination med en annan spaning jag gjort tidigare blir det därför idag ett litet tema: Volvopensionärer.

I tider av Halloween och allhelgona fann jag passande nog denna pensionerade begravningsbil som stod parkerad utanför partybåten Patricia vid Slussen. Bilen är en Volvo 245 L från 1976 men med Volvos sätt att namnge modeller borde den kanske heta 243 då den bara har tre dörrar? Trots det bedagade skicket har den endast gått 14 000 mil. Dock har dessa mil avverkats av tretton olika ägare.

I sitt värv som begravningsbil hade den kanske den kromade takrelingen men viss utrustning har säkert kommit dit efter pensionen. Fronten har bytts mot en USA-modell med små kantiga lyktor. Det ger bilen ett väldigt annorlunda utseende och är rätt anskrämligt, om du frågar mig. Nertill sitter svartlackerade aluminiumfälgar med röd rand. Snyggt? Njäe. Denna typ av fälg brukar kallas ambulansfälg (då de var vanliga på ambulanser) och jag hade en gång sådana, aluminiumfärgade, på en guldfärgad Volvo 244 GL från 1979. Mycket snyggt! Slutligen har Begravningsvagnens framskärmar eftermarknadsskärmkrom. Ni vet säkert redan vad jag tycker om det, om inte så kan ni läsa det här. Baktill har kromet försvunnit, kanske i samband med skärmkantsbyte? Ja, och dekalen med liemannen på sidorutan satt troligtvis inte där på den tiden bilen fraktade kistor.

Bredvid den pensionerade begravningsbilen står en Volvo 244 GL från 1981. Den har endast haft fyra ägare och gått knappt 20 000 mil. En tämligen orörd och trevlig vagn med reflextejp på stötfångarna. I fonden ser man det vackra KF-huset från trettiotalet. När det nya Slussen byggs kommer byggnader uppföras framför och till en början skulle KF-huset döljas av dessa. I det nu klubbade Slussenförslaget har de nya byggnaderna som tur är filats ned något, även om jag tycker det är synd att förstöra den snygga funkissiluetten.

Om vi återvänder till Volvon så filades det även på den när de stora stötfångarna förminskades till 1981 års modell. Detta är en av de snyggare årgångarna av 240-serien enligt mig då stötfångarna krympt och fronten moderniserats, men där breda plastpaneler och lister som kom senare saknas.

Nästa pensionerade Volvo fann jag i Uppsala i september. Det är Volvo 245 GL från 1988 som av färgen att döma arbetat för Televerket. Egentligen heter den 240 GL då Volvo 1984 bytte ut sista siffran i alla modellbeteckningar mot en nolla, oavsett antal dörrar. Jag kommer inte här att beklaga mig över att företag, verk och myndigheter övergett speciellt målade bilar utan nöjer mig med att konstatera att det var annorlunda förr. Och lite roligare kanske.

Även Televerksvolvon har fått lite extra flärd i form av lättmetallfälgar av den typ som kallas turbinfälgar. Det klär bilen, tycker jag. Extraljusen vinner väl inga skönhetspris men passar på något sätt med bilen. Transportstyrelsen säger bilen har haft fyra ägare, vilket säkert stämmer, och att den gått drygt 68 000 mil, vilket inte verkar vara med sanningen överensstämmande. Frågan är i så fall vad det rätta miltalet är? 6 800? Väldigt lite i så fall. Eller stämmer 68 000? Man vet aldrig med gamla Volvo.

Intill Volvon står en bil som var tillräckligt intressant att den också fick vara med. Det är en tyskregistrerad  Audi Coupé GT från gissningsvis 1985 som saknar en vindrutetorkare och ett lyktglas. Den modellen har jag berättat om i ett tidigare inlägg med rubriken Ulv i fårakläder.

Jag har tidigare berättat om min jakt på vissa bilar jag ser men inte lyckats fånga på bild. Nu senast gällde det en Toyota Corolla Liftback som gäckat mig. Inte så långt hemfrån stod det ofta en mörkblå Volvo 244 parkerad som var misstänkt lik en före detta polisbil. Den hade varit rolig att få med här, men ett del av nöjet med bilspaning är just jakten så jag hoppas den dyker upp i ett framtida inlägg.

Text&Foto: Tomas Åström