Fredrik Nyblad har oroat sig för hur det skulle gå att besiktiga hans projektbil i Klassikerkampen, Volvo 240 DL. Nu var det dags för besöket hos Bilprovningen.
Att ens bil ska vara nytvättad före besiktning är självklart för mig. Men den här gången ledde tvätten till att jag upptäckte ett par saker som i brådrasket fick ordnas.
När jag skulle sätta ihop säkerhetsbältena i baksätet upptäckte jag att det ena bältet var tvinnat. Ordentligt tvinnat. Jag försökte lösa upp knuten med följden att den bara blev mer ihoptrasslad. Här behövdes en mer logiskt tänkande människa med praktiskt sinnelag. Jag hämtade därför raskt Klassikers frilans Staffan Erlandsson.
Vi tog loss baksätets nedre del och skruvade loss den nedre infästningen av bältet och kunde då vrida allt rätt.
På ren rutin föreslog Staffan att vi skulle titta på lysena och när han skulle visa var jag justerade strålkastarna råkade han känna på batteriet. Som satt löst. Och fult monterat med ett vanligt spännband. Vi tog loss batteriet och hittade ett spännband som dels var längre och dels fungerade bättre. Nu sitter batteriet åtminstone fast, men helt koscher är ju inte monteringen.
Nu kunde jag ge mig av till Bilprovningen i Rissne utanför Stockholm.
Redan i kön utanför blev bilen igenkänd och även bilprovaren kände väl till vår Klassikerkamp. Det underlättade nog inte besiktningen, hans hjärta bultar för Citroën snarare än Saab eller Volvo.
Jag hade trott att den spruckna vindrutan och hålet i tröskeln skulle bli det som hamnade på protokollet. Men även om besiktningsmannen var mycket tveksam till vindrutan så var det Istället var det framvagnen jag borde ha oroat mig för.
Den yttre styrleden var ordentligt glapp på vänster sida. Tack vare det blir det ombesiktning. Ska jag bli lättad eller besviken? Jag väljer att vara glad och lättad! Det här var trots allt enklare att fixa än rosthål eller en ny vindruta.
När jag skulle sätta ihop säkerhetsbältena i baksätet upptäckte jag att det ena bältet var tvinnat. Ordentligt tvinnat. Jag försökte lösa upp knuten med följden att den bara blev mer ihoptrasslad. Här behövdes en mer logiskt tänkande människa med praktiskt sinnelag. Jag hämtade därför raskt Klassikers frilans Staffan Erlandsson.
Vi tog loss baksätets nedre del och skruvade loss den nedre infästningen av bältet och kunde då vrida allt rätt.
På ren rutin föreslog Staffan att vi skulle titta på lysena och när han skulle visa var jag justerade strålkastarna råkade han känna på batteriet. Som satt löst. Och fult monterat med ett vanligt spännband. Vi tog loss batteriet och hittade ett spännband som dels var längre och dels fungerade bättre. Nu sitter batteriet åtminstone fast, men helt koscher är ju inte monteringen.
Nu kunde jag ge mig av till Bilprovningen i Rissne utanför Stockholm.
Redan i kön utanför blev bilen igenkänd och även bilprovaren kände väl till vår Klassikerkamp. Det underlättade nog inte besiktningen, hans hjärta bultar för Citroën snarare än Saab eller Volvo.
Jag hade trott att den spruckna vindrutan och hålet i tröskeln skulle bli det som hamnade på protokollet. Men även om besiktningsmannen var mycket tveksam till vindrutan så var det Istället var det framvagnen jag borde ha oroat mig för.
Den yttre styrleden var ordentligt glapp på vänster sida. Tack vare det blir det ombesiktning. Ska jag bli lättad eller besviken? Jag väljer att vara glad och lättad! Det här var trots allt enklare att fixa än rosthål eller en ny vindruta.
-Här var det glapp du!
Den yttre styrleden var glapp som en tioårings mjölktand. Nu blir det ombesiktning!
"Du kittlas", hörde jag MRO 402 säga.
Ojdå. Vilket miljösvin MRO 402 är, kan det vara choken som fastnat ute?
Felet var inte choken. Efter att besiktningsmannen gasat lite så sjönk värdet.
En punkt blev det!
Tjoho! Jag får nog vara nöjd med det här resultatet, trots att det blir ombesiktning!
Mer från Klassiker
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.