Var det någon som sade att folkamotorer var okomplicerade maskiner? Kanske i standardutförande, men så fort man börjar laborera med längre slaglängd, vassare kamaxlar och utväxlade vippställ så kastas allting på ända. Kolvarna i motorn vänder inte längre på samma ställe som ingenjörerna i Wolfsburg tänkt sig och man måste själv ta på sig ingenjörsrocken (morgonrocken?) och börja fundera på vad som egentligen händer i en motor om inte allting ska sluta med ett mycket dyrt klonk. Det är otroligt läskigt. Men samtidigt lärorikt och känslan när allt är monterat är oslagbar.
Med motorns bottendel monterad kan jag börja bygga vidare med cylindrar och topplock. Man ska vara ärlig och i ärlighetens namn har jag redan gjort det här en gång. Om jag ska vara riktigt och helt ärlig så har jag faktiskt gjort det här ungefär tre gånger. Torrmontering kallas det och är en god idé om man inte vill riskera att måla in sig i ett hörn.
Det första steget efter att ha monterat ihop motorblocket är att shimsa in cylindrarna så kolvarna vänder på samma avstånd från topplocket mellan höger och vänster blockhalva. Viktigast av allt; kolvarna får aldrig riskera att smälla in i topplocken.
Egentligen borde det här vara en självklarhet. Med vevaxeln centrerad i mitten och med alla mått identiska mellan höger och vänster blockhalva vänder också kolvarna på samma ställe i förhållande till topplocken.
Tyvärr är verkligheten betydligt tristare. När vevaxelns lagerlägen borras på den stora fabriken i Brasilien händer det ofta att lägena förskjuts i sidled. Det gör i sin tur att vevaxeln förskjuts i sidled. Med vevaxeln förskjuten förskjuts även vevstakarnas ytterlägen – och i lilländan av vevstakarna sitter kolvarna.
Med andra ord – man måste shimsa ut höger och vänster cylinderpar så kolvarna vänder på samma avstånd från topplocket. Om man inte gör det får man olika kompression mellan höger och vänster cylinderpar. Fortsätt läs. Det är inte kärnfysik vi pratar om.
Text&Foto Jon Remmers
I med pinnbultarna, eller pinnskruvarna om vi nu ska prata svensk standard. I det här fallet specialare i rålängd från amerikanska CB-performance.
Kolv utan kolvringar och en cylinder på plats. Med fläkthjulet löst monterat kan vevaxeln vridas runt.
Ett digitalt skjutmått är guld värt i det här läget. Cylindershims finns i en mängd tjocklekar. De shims som följde med motorsatsen från USA såg ut att vara stämplade ur rostig takplåt med ett verktyg lika trubbigt som min nagelklippare. Återigen levererar svenska Custom & Speed Parts de rätta prylarna. Börjar ett mönster anas? Svenska firmor är beroende av nöjda kunder. Amerikanska firmor är beroende av annonser.
Det här verktyget kan jag varmt rekommendera. Det agerar ”stand in” för topplocket. Man muttrar plattan på plats och vrider runt motorn till kolven når övre dödläge…
… sedan kan man med ett vanligt bladmått mäta var kolven vänder. Min motorsats är konstruerad så att avståndet ska vara så nära noll som möjligt. I en standardmotor hade ”noll” inneburit att kolvarna kysst topplocket när motorns rörliga delar expanderat med värmen.
Motorsatsen är tänkt att fungera tillsammans med topplockspackningar bestående av lösa kopparringar. Kopparringarna flyttar ut topplocken ungefär en millimeter från cylindern vilket ska säkra avståndet till kolven. Genom att shimsa cylindern in och ut från motorblocket kommer jag svindlande nära ”noll” vändhöjd på båda sidor…
… Så nära att det blir svårt att mäta med ett vanligt bladmått. Kolven vill vicka fram och tillbaka i cylindern och det är svårt att få en exakt siffra. Det är tillräckligt bra för mig. Det absolut viktigaste är att man inte shimsar var cylinder för sig. Då blir anliggningsytan för topplocket helt åt skogen och ett läckage kommer som brevet på posten. Cylindrarna måste shimsas i par – per sida.
I det här läget är det en baggis att kontrollera så graderingen på remskivan för motorns övre dödläge stämmer. En indikatorklocka avslöjar allt. Man får en absolut och exakt uppgift på när kolven befinner sig överst i sin bana. Markeringen från Wolfsburg visar sig vara kusligt exakt – de visste vad de gjorde, tyskarna 1967.
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.