Precis när Fredrik Nyblad trodde att Klassikerkampen var över hände det som inte fick hända. Mitt på Essingeleden i Stockholm blev hans projektbil inblandad i en krock.
Jag var på väg hem från en fotografering och var rätt nöjd med att det nu är bestämt när Klassikerkampsvolvon ska säljas.
Jag svängde av mot Klarastrandsleden från Essingeleden i Stockholm. Då plötsligt ur ingenstans: Ett pang, följt av ett mer skrapande ljud. Man ska inte svära, men helvete! Nu är hela sidan av bilen bucklig som gammal folie tänkte jag. Och nu ska detta hända, nu när bilen ska säljas!
Jag och bilisten som jag uppenbarligen inte sett, stannade mitt på den hårt trafikerade leden. Den andre föraren var en ung man från Estland som av klädseln att tolka jobbade i byggsvängen och körde en BMW E36.
Jag tittade och tittade på Volvons kaross, men inget hade hänt. Jag måste ha smällt i den andra bilen med den bakre stötfångaren, men inte ens den hade fått något märke. BMW:n däremot hade fått en tråkig skada på höger fälg fram då den unge estländaren tvingats veja in mot kantstenen.
Märkligt nog var den andre bilisten inte uppenbart arg, när jag var i hans ålder hade jag blivit rosenrasande. Men skärrad var han märkte jag då han frågade efter lappen med mina kontaktuppgifter trots att jag redan gett honom dem och han höll dem i ena handen.
Vad kan jag lära mig av det här då? Ett är att vara noggrannare med att ställa in ytterbackspeglarna, den andra lärdomen är förstås att bli ännu mer ordentlig med att se mig omkring när jag byter fil. Men den största lärdomen eller åtminstone påminelsen är väl att en olycka alltid kan hända när du minst anar det.
Jag svängde av mot Klarastrandsleden från Essingeleden i Stockholm. Då plötsligt ur ingenstans: Ett pang, följt av ett mer skrapande ljud. Man ska inte svära, men helvete! Nu är hela sidan av bilen bucklig som gammal folie tänkte jag. Och nu ska detta hända, nu när bilen ska säljas!
Jag och bilisten som jag uppenbarligen inte sett, stannade mitt på den hårt trafikerade leden. Den andre föraren var en ung man från Estland som av klädseln att tolka jobbade i byggsvängen och körde en BMW E36.
Jag tittade och tittade på Volvons kaross, men inget hade hänt. Jag måste ha smällt i den andra bilen med den bakre stötfångaren, men inte ens den hade fått något märke. BMW:n däremot hade fått en tråkig skada på höger fälg fram då den unge estländaren tvingats veja in mot kantstenen.
Märkligt nog var den andre bilisten inte uppenbart arg, när jag var i hans ålder hade jag blivit rosenrasande. Men skärrad var han märkte jag då han frågade efter lappen med mina kontaktuppgifter trots att jag redan gett honom dem och han höll dem i ena handen.
Vad kan jag lära mig av det här då? Ett är att vara noggrannare med att ställa in ytterbackspeglarna, den andra lärdomen är förstås att bli ännu mer ordentlig med att se mig omkring när jag byter fil. Men den största lärdomen eller åtminstone påminelsen är väl att en olycka alltid kan hända när du minst anar det.
Tråkig skada, men det kunde ha slutat mycket värre!
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.