”Hej, jag är med största sannolikhet den enda i universum som i dag ringer i ett ärende som detta.”
”?”
”Du har vunnit en AUSTIN ALLEGRO!”
Klassikers redaktion var inte helt förberedd på den flod av svar som vår tävling ”Årets Klassiker” i nummer 10/2011 skulle resultera i. Postsäck efter postsäck tömdes framför våra fötter och högarna av försändelser hotade snart att ta över hela stadsdelen.
Vi hade bett våra läsare att bland tolv utvalda bilar ur 2012 års almanacka utse en som ”Årets Klassiker” och alla som var med hade även möjlighet att vinna vår Austin Allegro kombi från 1978.
Vi var inte helt säkra på att alla önskade sig en Allegro, tvärtom kanske en och annan skulle avstå från att rösta för att inte riskera att få en bil ur British Leylands stolta 70-talssortiment dumpad framför bostaden. Därför försåg vi tävlingskupongen med en utväg – en ruta som kunde ikryssas: ”En Allegro? Nej då tar jag hellre en keps.”
Förvånansvärt få använde den livlinan, den absoluta majoriteten vände istället ut och in på sig själva i strävan att få fram hållbara argument varför de ville ha en Austin Allegro.
Några angav kort att skälet till varför de valde Allegron var att de redan hade en keps medan andra på avancerat versmått uttryckte passionerade känslor för vår lilla kombi.
Alla svar lästes igenom, dryftades, lades i olika högar och analyserades och det stod snart klart att juryn hade en mycket svår uppgift i att utse en vinnare. Att åtminstone delar av juryn dessutom egentligen inte vill släppa bilen gjorde inte saken mindre komplicerad…
Till slut enades vi i alla fall runt ett svar som uttryckte både sann entusiasm, ett gott stycke realism och en dos humor. Det var inte ens skrivet på vers.
”Mitt liv är för lätt... Ny bil, bra jobb och snälla barn. Jag behöver något att tampas med! En Allegro…”
Så det blev Krister Bjermert från Sundsvall som fick samtalet – och han verkade genuint glad. Han var också snabbt med på noterna om att hämta bilen i Kista i samband med mässan Fordonsverkstad 2012 och, trots att andra utvägar presenterades, köra den upp till Sundsvall för egen maskin.
När Krister några dagar senare presenterades för Allegron på mässan stod den uppflugen på en lyft i Verktygsbodens monter och vinkeln var kanske inte optimal. Det första han såg var kratern i reservhjulsbaljan och det avrostade avgassystemet…
Men när bilen sedan hissats ner och Krister fått provsitta i det bruna plysch- och plasthavet och fått provstarta rådde inget tvivel om hur lyckligt lottad han var.
Resan hem till Sundsvall i minusgrader och hotande snökaos gick givetvis perfekt men under timmarna i bilen adderades en och annan detalj till Kristers att-göra-lista för att Allegron ska bli helt som han vill. Skrammel, värmebrist, elfunktioner... Men han ville ju ha något att tampas med!
Vi hoppas kunna återkomma i ärendet framöver. Lycka till och ta väl hand om vår Allegro!
Vilken bil som vann titeln "Årets Klassiker" återkommer vi snart till!
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.