Nästa artikel
Motorbygget del 5
Jons motorbygge

Motorbygget del 5

Publicerad 13 juni 2012
Jon Remmers bygger en helt ny jättestor motor till sin Volkswagen 1600 TL – hemma i lägenheten. Följ jobbet här på webben.

Vevaxelbygget fortsätter. Framifrån och bakifrån!

Det kan vara lite förvirrande att skruva med en folkamotor. ”Fram” – i de flesta verkstadsmanualer, betyder just fram. Alltså framåt i bilens färdriktning.
Fram i en folkamotor betyder den sida där svänghjulet sitter. Det är svänghjulet som åker först. Det är en svansmotorförsedd bil – eller hur?

Ett ”top tip” vid bygge av folkamotor är att montera svänghjulet på vevaxeln. Då får man automatiskt ett stöd när man jobbar. Det hela påminner lite om att klä en julgran. Men för att göra det krävs att man först kollar av ytterligare ett av alla dessa mått som måste stämma för att en folkamotor ska må bra.

Folkamotorer är proppfulla av mått och spel som måste mätas upp. Det beror bland annat på ett allmänt tyskt ”ordnung muß sein”, men också på att motorn består av flera olika sorters metaller – som alla reagerar helt olika på värme. Vevhuset, eller motorblocket om man vill, består till 95 procent av magnesium och väger in på ungefär tio kilo. Cylindrarna är tillverkade av vanligt gjutjärn, topplocken av aluminium. Toleranserna i den motor man bygger ”kall” på sin arbetsbänk, kommer att se helt annorlunda ut när motorn snurrar i driftstemperatur.

Fördelen är att den färdiga motorn blir så lätt att den kan lyftas av en ensam hyfsat stark karl. Det är bra när motorn sitter bakom bakaxeln. Nackdelen är att … ja, det är ganska många mått…

Text&Foto Jon Remmers

Lagerbanorna hålls i läge av små stift. Dessa ohängda små kryp har en förmåga att trilla ur och hamna där du sist av allt letar – när du inte vill att de ska trilla ur. Samtidigt kan de vara en pina att få ur om man behöver plocka loss dem. Fråga inte. Det bara är så.

Lagerbanan har ett hål som stiftet passar i. Den djupa skåran ska passa med hålet som syns till höger bredvid stiftet. Ur det strömmar olja från pumpen. Via ett hål i lagrets ovansida hittar oljan till det utrymme som vi mätte upp i förra delen. Hänger du med?22.JPG

Det är bara ett av ramlagren som är delade i en folkamotor. De övriga lagerbanorna träs runt vevaxeln. När man hissar ner vevaxeln i motorblocket kan läget på styrstiften vara halvt omöjliga att hitta. Ett gammalt knep är att först märka upp lagrets läge utan att den tunga, oljeindränkta vevaxeln skapar oreda. Tvätta bara inte bort märket senare.

Hur mycket vevaxeln tillåts vandra fram och tillbaka i motorblocket begränsas av en fläns på lagret längst fram. Genom att ta bort eller lägga till shims mellan lager och svänghjul passar man in rätt mått. Det heter axialspel och är för övrigt ett utmärkt sätt att kontrollera en folkamotors kondition: Ta ett stöddigt tag i den nedre remskivan och rucka den fram och tillbaka. Om du hör ljudliga klonk är motorn sannolikt färdig för renovering.

Vevaxeln har oljekanaler borrade både på kors och tvärs. De sörjer för att motorolja i alla lägen leds från kanalerna i motorblocket till vevaxelns lager. När kanalerna borras på fabriken får vevaxeln ett flertal hål som i efterhand måste pluggas. En droppe blå Loctite på gängorna gör att pluggen förhoppningsvis håller tätt och inte lossnar.

Tyvärr hann jag inte riktigt ta några bilder på följande operation – den måste nämligen gå mycket snabbt! Kamdrevet sitter med presspassning. Ett sätt att slippa använda en hydraulpress är att helt enkelt värma det på en vanlig kokplatta. Det expanderar av värmen och sedan är det en baggis att trä det över vevaxeln. Men man måste vara snabb!

Sade jag att man först måste trä en lagerbana över vevaxeln? Dessutom hålla koll så lagret hamnar åt rätt håll… Mässingsdrevet som driver fördelaren monteras på samma sätt. Ett varningens ord här: Ett använt drev kan ha rakbladsvassa slitytor – så vassa att du först märker att du skärt dig tvärs över handflatan när det forsar blod över halva arbetsbänken…

Och så var det slutligen vevstakarna. I alla verkstadsmanualer heter det att stakarna ska monteras ”med vårtan uppåt”. I en originalmotor är vevstakarna något förskjutna och de måste monteras på det sätt som är avsett. Mina vevstakar är symmetriska och det spelar egentligen ingen större roll hur de monteras. För säkerhets skull monterar jag dem så alla sitter lika, självklart med momentnyckel.

Ämnen i artikeln

Missa inget från Klassiker

Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.