Vevaxelbygget fortsätter. Framifrån och bakifrån!
Det kan vara lite förvirrande att skruva med en folkamotor. ”Fram” – i de flesta verkstadsmanualer, betyder just fram. Alltså framåt i bilens färdriktning.
Fram i en folkamotor betyder den sida där svänghjulet sitter. Det är svänghjulet som åker först. Det är en svansmotorförsedd bil – eller hur?
Ett ”top tip” vid bygge av folkamotor är att montera svänghjulet på vevaxeln. Då får man automatiskt ett stöd när man jobbar. Det hela påminner lite om att klä en julgran. Men för att göra det krävs att man först kollar av ytterligare ett av alla dessa mått som måste stämma för att en folkamotor ska må bra.
Folkamotorer är proppfulla av mått och spel som måste mätas upp. Det beror bland annat på ett allmänt tyskt ”ordnung muß sein”, men också på att motorn består av flera olika sorters metaller – som alla reagerar helt olika på värme. Vevhuset, eller motorblocket om man vill, består till 95 procent av magnesium och väger in på ungefär tio kilo. Cylindrarna är tillverkade av vanligt gjutjärn, topplocken av aluminium. Toleranserna i den motor man bygger ”kall” på sin arbetsbänk, kommer att se helt annorlunda ut när motorn snurrar i driftstemperatur.
Fördelen är att den färdiga motorn blir så lätt att den kan lyftas av en ensam hyfsat stark karl. Det är bra när motorn sitter bakom bakaxeln. Nackdelen är att … ja, det är ganska många mått…
Text&Foto Jon Remmers
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.