Carlo Abarth gjorde sig ett stort namn för trimdelar och avgassystem, för racing och gatbruk. Och likaså intimt är namnet intimt förknippat med Fiat.
Men ambitionen låg högre än att trimma och byga om Fiatbilar. Nu skulel Carlo bygga en helt egen vagn för sportbilracing.
Grande Segredo kallades projektet internt från början - den stora hemligheten alltså.
Här användes inga modifierade Fiatdelar eller annat ur standardsortimentet, Carlo Abarth och hans chefsingenjör Colucci började med motorn. Detta blev en enorm pjäs med tolv cylindrar, en V12 med 120 graders vinkel på sex liter med extremt hög kompression på 12:1. Förgasarna kom från Weber och var fyra trippelförgasare som kallades 40IDA3-C1.
Effekten var runt 600 hästar och bilen skulle få en sexväxlad låda.
Så övergick man till att bygga något att sätta maskinen i. Ett avancerat rörramschassi började ta form under 1967, och åtminstone två fullskalemodeller togs fram för utvärdering och vindtunneltester.
Planen var att ha en färdig bil att visa upp på Turinmässan hösten 1967, och starta med T140 som den nu hade döpts till i kommande säsong av Sportscar Championshipserien.
Mitt under säsongen 1967 beslutade FIA att för 1968 skulle motorerna begränsas till max tre liter, Abarths formidabla V12 på sex liter blev helt plötsligt obrukbar.
Carlo Abarth blev topp tunnor rosenrasande. Man hade satsat i princip allt krut på T140 som nu fick förpassas till soptunnan - och det var väldigt nära hela firman hamnade där också.
Det blev svårt att ttäcka upp förlusterna trots sina framgångar med specialmodeller åt Fiat och Simca och andra racingsatsningar man var inblandad i. Så det slutade med att Fiat köpte upp hela Abarth 1971.
den andra fullskalemodellen.
chassit halvfärdigt, längre än så här kom man alltså inte.
V12 motor var en vacker pjäs.
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.