AC Frua - Cobra i finkostym

Carroll Shelby hade exakt rätt timing när han kontaktade AC med frågan om dom kunde göra ett chassi för att sätta en V8 i.
Man hade fått ett bekymmer då Bristol som levererade motorerna för deras sportbil Ace nu slutade bygga egna motorer. 

Så Shelbys förslag kom som en skänk från ovan, göra ett V8 chassi till en Ace - inga problem.

Och så föddes den legendariska Shelby Cobra. AC gjorde chassi och karosser som skeppades över till Shelby som tryckte ner V8 och drivlina. Motorerna växte och Cobra mk.III gjordes för Fords stora 427" 'Sideoiler'

Nu fann sig AC cars vara i princip enbart underleverantörer till Ford och Shelby, och återförsäljare för desamma - Man sålde färdiga Shelby Cobra i Europa, en märklig situation.

Man ville ha en egen modell att identifiera sig med, med elegans och prestanda så som AC Greyhound hade varit.

Chassin hade man men det behövdes en snygg kaross till dom - så man kontaktade Pietro Frua i Italien.

Hösten 1965 visades prototypen till en ny AC upp på Earls Court - AC 427 som gjordes på ett förlängt Cobra mk.III chassi.

Produktionen började så sakteliga under 1966. På ett tidigt stadium åkte 427:an ut, det var en dyr och törstig pjäs som egentligen var en racemotor. Istället tog man den snällare Ford 428" som ändå gav nästan samma effekt. Med c:a 350 hästkrafter låg man i toppen av effektligan tillsammans med Lamborghini Miura.

Den kallades omväxlande för AC 428 eller AC Frua, bastarden blev aldrig riktigt döpt.

År 1967 kom man även med en coupé - som ibland kallades för fastback.
 

AC 428 hade en kraftig ram i i både rör och fyrkantsprofil, stumt och stöddigt för att ta kraften av den stora V8:an - plus stålkaross. Det gjorde det till en ganska tung bil. 
0-100 gick ändå på raska 6,2 sekunder och en toppfart runt 240km/h, i paritet med Aston Martin DB6.  Det gjorde dock inte priset - den kostade över 1000 pund mer än DB6! 
Eller som två Jaguar E-type och ändå få pengar över till en ny Vauxhall Cresta och en hel del bensin...

AC 428 hade en del barnsjukdomar som säkert skulle kunnat fixas - om man hade haft råd och tid. Trots ett saftigt pris blev det inte mycket över i kassan hos AC.
 

Hos Frua tog man dock uppgiften på allvar att modernisera och förbättra 428:an. Bland annat tog man fram ett fyrsitsigt förslag 1969 - det var i och för sig en design man hade fått över som Monteverdi inte hade nappat på. 

Den kallades 429, för man satte Fords nya stora FE-bigblock i den. Som annars fanns i Thunderbird och Mustang Boss 429.

Men AC hade inte råd med detta äventyr heller, så det byggdes bara en enda AC 429.

1972 kom Frua ännu med ett förslag, ett lite modernare utseende på 428:an, men det blev inget av med det heller. 
Året efter försvann AC 428 från sortimentet - då hade det gjorts 49 coupéer och 29 cabrioleter plus tre specialbilar dit 429:an och modellen ovan räknas.