Farsan och navkapseln

Farsan blev rörmokare redan i unga år, kanske bara för att farfar var det. Farfar var med från början när fackföreningarnas byggnadsproduktion bildades år 1922, farfar hade anställningsnummer två, ett nummer som förpliktigar.1952 byttes namnet till BPA.

När farsan gick i pension i mitten av 70-talet blev han lite rastlös och jag erbjöd honom att åka med mig på dagarna som sällskap. Vid den tiden körde jag lastbil för Televerket och hade mina fasta turer, mest i söderort med omnejd. Farsan ville gärna hjälpa till för att på så sätt göra någon nytta och inte bara vara till besvär.

Okej, farsan fick en snabbkurs i manövrering av baklyften, som fick bli hans huvudsakliga syssla. Körningarna gick ut på att besöka de olika arbetscentralerna efter den aktuella linjen och lasta av beställda förnödenheter. Ett ställe var Finntorp i Nacka där arbetscentralen delade garage med diverse privatbilar. Brukligt var att de eventuella passager av garagekunder fick vänta några minuter medan vi lastade av.

Vi var så gott som klara för avfärd och farsan gör sig beredd att utföra sitt hedersuppdrag nämligen att stänga baklyften. Plötsligt kommer det en stressputte som inte kan vänta och samtidigt som farsan börjar att trycka upp liften sneddar den otålige bilföraren över lyftbordet.

"Piong" Som en diskus sprätter en navkapsel iväg men farsan fortsätter att trycka upp liften, det var han ju tillsagd att göra. På två hjul ser vi den flyende bilen gasa iväg utan att skänka oss en blick. Förmodligen tänkte han "bättre fly än illa fäkta – dom där grabbarna är nog inte att leka med". Så småningom blev även farsan skicklig baklyftsmaskinist.