Felköpet

En fastighet på Valhallavägen inte långt från Odengatan tillhörde våra kunder, oljeintaget fanns innanför en garagageport som ledde ner mot en massa parkeringsplatser för boende. Oljebolaget hade egna nycklar, så någon fastighetsskötare behövde aldrig kontaktas. Första gången jag levererade olja till nyss nämnda fastighet upptäcker jag att det innanför den låsta garageporten står en väldigt dammig moped, en Vicky MS50 av 1955 års modell, moppen verkar ha stått där i många år och när jag torkar dammet från hastighetsmätaren ser jag att mätarställningen står på 25 mil.

Moppen var ju inte ens inkörd och nu måste jag bara få tag på ägaren, något som verkade omöjligt, ingen jag talade med kände till ägaren. Till saken kan även nämnas att just en sådan moppe var min drömmoppe när jag var 15 bast och känslorna fanns fortfarande kvar.

Någon månad senare kör jag åter en leverans till fastigheten med den dammiga moppen, denna gång har jag tur, en person i garaget vet vems moppen är och jag får namnet på honom. Hans var förnamnet och det polskklingande efternamnet börjar på bokstaven K.

Jag ringer till Hasse och får veta att han inte var speciellt intresserad av moppen, men den kunde vara bra att ha om bilen skulle paja. Jag vill helst ha en Sachmoppe, så om du skaffar en sån så kan vi byta rakt av säger Hasse. Glad i hågen börjar jag att leta efter ett lämpligt bytesobjekt.

Efter några dagar lyckas jag få tag på en i mitt tycke lämplig bytesmoppe, en Vickyliknande Prior med Sachmotor och i ett väldigt fint skick. Prior var väl inte det vanligaste märket i Sverige, det här var den enda jag någonsin sett och något godkännande av Hasse fick jag inte heller.

Jag behåller nog min Vicky istället blev svaret. Så nu satt jag tjock på en moppe som jag egentligen inte ville ha trots att den var jättefin och hade Sachmotor, för mig gällde nostalgi en Vicky är alltid en Vicky.