Köptvång på varubussen. Arne får följande dag vika kartonger i en angränsande lokal.
Jag bor i Enhörna utanför Södertälje. För cirka 20 år sedan observerade jag att varje onsdag trafikerades hemorten av en
butiksbuss märkt Lasses Livs. Själv körde jag blommor från Årsta
partihallar. En dag vid en körning till Farsta torg får jag se en bekant lastbil parkerad intill torget, nämligen Lasses butiksbuss. Lasse som egentligen hette något annat då han kom från ett land på andra sidan Östersjön var i full gång att sälja nybakt bröd vid den torgplats han förfogade över en dag i veckan.
”Hej! Jag brukar se din bil i Enhörna!” sade jag. Det stämmer sa Lasse som vi kan kalla Ginman efter som han hette det. ”På onsdagar kör jag i Enhörna, jag kan svänga in hos dig så får du se mitt sortiment”.
Redan nästa onsdagseftermiddag hör jag ett ilsket tutande, det var herr Ginman som hade krånglat sig in på tomten. ”Hej, välkommen ombord”. Jag kände att jag måste handla något nu när han hade gjort sig så mycket besvär.
Ingenting av sortimentet utgjorde habegär men av någon anledning köpte jag en dammig burk med marinerad vitlök. Det var dumt, ty en kväll blev jag sugen på något och vitlöksburken kom fram. Efter någon timme var burken tom. Så långt allt väl, men nästa dags arbete blev lidande.
Jag stank vitlök, hade en röst som ingen kände igen och ingen ville jobba med mig. Nej, jag fick ensam vika kartonger i en angränsade lokal.
Bilden är lånad och visar en annan buss, kanske utan vitök.
butiksbuss märkt Lasses Livs. Själv körde jag blommor från Årsta
partihallar. En dag vid en körning till Farsta torg får jag se en bekant lastbil parkerad intill torget, nämligen Lasses butiksbuss. Lasse som egentligen hette något annat då han kom från ett land på andra sidan Östersjön var i full gång att sälja nybakt bröd vid den torgplats han förfogade över en dag i veckan.
”Hej! Jag brukar se din bil i Enhörna!” sade jag. Det stämmer sa Lasse som vi kan kalla Ginman efter som han hette det. ”På onsdagar kör jag i Enhörna, jag kan svänga in hos dig så får du se mitt sortiment”.
Redan nästa onsdagseftermiddag hör jag ett ilsket tutande, det var herr Ginman som hade krånglat sig in på tomten. ”Hej, välkommen ombord”. Jag kände att jag måste handla något nu när han hade gjort sig så mycket besvär.
Ingenting av sortimentet utgjorde habegär men av någon anledning köpte jag en dammig burk med marinerad vitlök. Det var dumt, ty en kväll blev jag sugen på något och vitlöksburken kom fram. Efter någon timme var burken tom. Så långt allt väl, men nästa dags arbete blev lidande.
Jag stank vitlök, hade en röst som ingen kände igen och ingen ville jobba med mig. Nej, jag fick ensam vika kartonger i en angränsade lokal.
Bilden är lånad och visar en annan buss, kanske utan vitök.
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.