Bruna däcksidor var inte standard på en Volvo PV 444
Jag muckade från lumpen våren 1965. Avsaknaden av kontanter var överhängande men en bil måste familjen ha. Jag bodde då på Östgötagatan nedanför Ringvägen och intill bostaden fanns en bilfirma som kunde förmedla en fin Volvo PV 53:a Jag har ju tidigare berättat om bilen men nu måste jag berätta litet om däcken.
Jag ville ju att bilen skulle se modernare ut än den var, 57:ans beiga kulör hade redan tidigare ägare applicerat och nu gick jag lös på de svarta däcken. Vit däckfärg inhandlades i en biltillbehörsbutik i samma kvarter. Det visade sig att efter bara några mils körning så var det dags att bättra på färgen som nu hade bytt skepnad och nu tenderade att gå åt det bruna hållet, men värst var det nog när min bekant Leffe B hade pajat sin Fiat 1100 då lånade jag ut bilen med dom nymålade däcken.
Det skulle jag inte gjort, ty samtliga däck var renskrapade vid återkomsten även de som inte borde ha varit i kontakt med någon trottoarkant.
Jag ville ju att bilen skulle se modernare ut än den var, 57:ans beiga kulör hade redan tidigare ägare applicerat och nu gick jag lös på de svarta däcken. Vit däckfärg inhandlades i en biltillbehörsbutik i samma kvarter. Det visade sig att efter bara några mils körning så var det dags att bättra på färgen som nu hade bytt skepnad och nu tenderade att gå åt det bruna hållet, men värst var det nog när min bekant Leffe B hade pajat sin Fiat 1100 då lånade jag ut bilen med dom nymålade däcken.
Det skulle jag inte gjort, ty samtliga däck var renskrapade vid återkomsten även de som inte borde ha varit i kontakt med någon trottoarkant.
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.