Postmoppen

Jag har blivit brevbärare eller trappsnigel som kanske var den mest använda benämningen bland kollegerna. Min arbetsplats var vid Posten Enskede 1 som var belägen vid Nynäsvägen inte långt från nuvarande Globen.

Som nybörjare fick man ta ett distrikt långt bort. I mitt fall blev det Gubbängen. Då jag nyligen fyllt femton och var sugen att köra moppe övergav jag den annars mer praktiska postcykeln till förmån för min egen Apollo modfierad med kromade Monarkskärmar. Trots att vinterväglag hade inträtt användes moppen flitigt vid postutdelningen.

En dag mitt under min arbetsutövning på Getfotsvägen i Gubbängen stals moppen mitt framför ögonen på mig. Likt en släggkastare slungade jag postväskan och lyckades träffa gärningsmannen som trots detta ändå lyckades vingla iväg för att försvinna i fjärran. I snösörjan på gatan kunde jag se åtskilliga obetalda räkningar som pockade på min uppmärksamhet. Efter att plockat upp all post och torkat av värsta snömodden fick jag nu knacka dörr för att be om ursäkt för de något sargade försändelserna.

Nästkommande dag fick jag tillbaka moppen, vittnen hade sett gärningsmannen som med svansen mellan benen återlämnade moppen hemma hos mig i Blåsut.

Morsan tyckte synd om den unga gärningsmannen och gav honom en slant för att han varit så duktig.