När Princess kom var den modern - en tvärställd motor fram var fortfarande ovanligt i en såpass stor bil 1975. Det gav den fina innerutrymmen, den hade även fin komfort, den hade –- en ganska egensinnig design.
Den hade ett par brister också, som bakluckan. Här hade man en given femdörrars design, gjord för en rejäl hatchback, och missade det!
Det felet låg inte hos formgivaren Harris Mann, utan hos ledningen som ansåg att det räckte med att Austin Maxi hade det...
Ganska snart uppdagades en rad andra punkter hos Princess som inte var fullt så bra heller. Som exempelvis kvalitet och tillförlitlighet.
I början av åttiotalet kom man med nya moderna modeller från Leyland, Princess såg ålderstigen ut bredvid dem och lades ner 1981.
Men inte utan att man hade filat på en efterföljare - en förbättrad Princess i modern förpackning skulle man satsa på. Den kom i mars 1982 och hette Ambassador.
Princess hade börjat lite förvirrande som Austin, Morris och Wolseley för att efter bara några månader bara bli Princess, eller ibland Leyland Princess. Fast den kunde heta Austin också, även den inte gjorde det.
När Ambassador presenterades fanns inte parhästen Morris längre och Austin fann sig nu underordnad Rover.
Så den hette enbart Austin Ambassador. Och på listan över förbättringar - äntligen en rejäl baklucka!
Vidare fanns nu fönster i C-stolpen för bättre sikt, en helt ny inredning som såg toppmodern ut. På utsidan behöll man Princess välkända kilform men med lite stramare drag. Den hade också växt till sig ett par centimeter men hjulbasen på 105 tum behölls.
Det fanns tre motorer och fyra nivåer för Ambassador. L, HL, HLS och lyxiga Vanden Plas. Motorutbudet var egentligen två fyror på 1,7 respektive 2 liter, den sista fanns att få med dubbla förgasare i HL, HLS och Vanden Plas.
Den blev ett omedelbart fiasko, försäljningen gick trögt och någon export kom inte på tal. Den såldes enbart i Storbritannien och Irland.
Trots en ny modern look och många förbättringar kvarstod en del egenheter från Princess, som kvalitet...
Om Princess inte hade motsvarat förväntningar och försäljning, så var Ambassador ett slukhål. Det gjordes ändå drygt 225 000 Princessbilar, vilket var en besvikelse i Leylands ögon då, Ambassadoren byggdes i 43427 exemplar inna man drog ur proppen efter bara två år på marknaden.
Men tacksamt nog gick de mycket bättre för Leyland/Austin Rover groups andra nya bilar som hade kommit vid den här tiden - Metro, Maestro och Montego kom att hänga med långt in på nittiotalet.
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.