Nästa artikel
Avancerade Annorlunda Aprilia
Svar på nöten

Avancerade Annorlunda Aprilia

Publicerad 26 augusti 2012
Instrumenteringen satt i en Lancia Aprilia 1939, en modell som ruvar på många förunderliga finesser

 

Det var först en bit in på 30-talet man började få snits på det där med vad strömlinjeform innebar, Lancia Aprilia må varit en av de första modellerna som utprovades i en vindtunnel. En extremt kompakt motor, självbärande kaross med bottenplatta gav goda innerutrymmen i den blott fyra meter långa bilen.

 

1937 sattes den nya modellen i produktion, men Vincenzo lancia själv som skapat märket, och dess förunderliga konstruktioner fick aldrig uppleva modellens framgång då han gick bort bara veckan innan , 56 år gammal. Aprilian kom då att bli den sista i raden av hans många okonventionella skapelser efter den revolutionerande Lamdba som hade setts 1922.

 

Karossen var självbärande på en slags bottenplatta av sandwichtyp och hade individuell hjulupphängning, två saker som var långt ifrån en självklarhet på bilar då. Dessutom en detalj som helt infällda gångjärn, och dörrarna saknade mittstolpe. De första vagnarna saknade även fotsteg, men det lades till senare av praktiska skäl.

 

Övrigt mekaniskt präglades Aprilia av annorlunda lösningar, bakvagnen var synnerligen komplicerad med både blad och torsionstavar, dessutom var den ställbar. Bromstrummorna satte inne vid differentialen istället för vid hjulen. Trummorna hade dessutom TRE brombackar i sig.

 

Motorn var en V4, något som Lancia också varit tämligen ensamma om under historien, det finurliga med deras motorer var att de hade extremt liten vinkel med cylindrarna omlott. Det varierade från 15-20 grader och på den senare Appian ända ner till 10 grader, vilket gör dom tekniskt sett till vad vi idag kallar VR-motorer. Block och topp var i aluminium, toppen hade hemisfäriska förbränningsrum och en överliggande kamaxel. I Aprilia användes en 1352cc motor som senare förstorades till 1486cc, effekten var 48 hästkrafter.

 

Första serien byggdes i dryga 10000 exemplar, serie två kom 1939 och Italien var en av mycket få länder som höll igång tillverkningen även under krigsåren, om än i begränsad skala, c:a 10000 till av serie 2 modellen byggdes fram till 1949. Totalt 20082 exemplar, dessutom gjordes hela 7554 chassin som användes för specialkarosser av olika de slag. Vid den här tiden hade lancia även en sammansättningsfabrik i Frankrike, där Aprilian byggdes under namnet Ardennes, c:a 500 stycken producerades, plus 120 chassin innan den franska  fabriken stängdes 1938.

serie 1, utan fotsteg.

Denna Aprilia årsmodell 1939 dök upp på Lödöse museums motordag 2010

Och panelen i serie 2, i tidsenlig art deco. Bensinmätaren i mitten av instrumenten längst ner förtjänar ltie uppmärksamhet. Siffrorna lyser på det antal liter som finns kvar i tanken.

den nätta lilla V4:an i aluminium, med cylindrarna omlott. Hemimotor dessutom.

och de märkliga bromstrummorna med sina tre bromsbackar.

Ämnen i artikeln

Missa inget från Klassiker

Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.