Chryslers "E-body" blev en succé i form av syskonbilarna Dodge Challenger och Plymouth Cuda/Barracuda då den lanserades 1970.
Dock en kortlivad sådan då hela serien gick i graven redan 1974.
Framgången avspeglar sig i försäljningssiffrorna. 1970 året då muskelbilarna stod på topp, var den tuffa E-karossen helrätt. Man sålde 55400 av Plymouths Cuda/Barracuda modell och c:a 85 000 av Dodges dito. Motoralternativen var många från den pålitliga 225" slantsexan till den hårigaste av dom alla - Hemi 426.
Men tiderna förändrades snabbt, muskelbilsvågen ebbade ut, dels på grund av chockhöjda försäkringspremier, dels nya krav på säkerhet och luftrening. Den slutliga dödsstöten kom med oljekrisen 1973, Amerikas hetaste bilar blev iskalla.
Challenger/Cuda kom dock att finnas kvar fram till och med 1974 men i begränsad skala, hemin och de starkare motorerna var borta, nu kunde man som mest få en 200 hästars 360" i Cudan. 1974 års siffror för dessa modeller var blott 16 437 Dodge Challengers och 11 734 Barracuda/Cudas från Plymouth.
Men det fanns ändå innan dess långt gångna planer på en ny generation Barracudas
Ett flertal fullskalemodeller byggdes och en del av dem visas här.
Någon av dessa modeller skulle till slut väljas till att bli 1975 års Plymouth Barracuda, men det kom inte att ske.
Dodge Challenger-namnet skulle återanvändas några år senare, nu istället på en importerad Mitsubishi Sapporo coupé...
Idag är Challenger tillbaka som kanske den tydligaste modellen i den forna Chryslerkoncernens utbud. Men Barracuda sover fortfarande.
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.