År 1963 hade den sista så kallade barockängeln tillverkats och det skulle dröja till hösten 1968 innan BMW tillverkade en stor prestigebil igen. Även om det var uppenbart att man tittade mot Mercedes-Benz så ville man inte bli exakt som konkurrenten. Amerikanska Road & Track sammanfattade det så här i sitt test av modellen Bavaria som 3.0S kallades i USA: ”I kontrast med den jämförbart prissatta Mercedes: de var och är mindre formella, lite lättare, snabbare och mer kvicka, lika rymliga men förmodligen inte lika hållbara”.
BMW 2500 och 2800 hade i likhet med de fyrcylindriga modellerna individuell bakvagn och MacPhersonben fram. Fjäderbenen var lutade bakåt för att göra styrningen lättare och hjälpa fjädringen att svälja stötar mer effektivt. För första gången hade en BMW skivbromsar runt om. Som årsmodell 1971 kom så 3.0S med en tre liter stor version av motorn och styrservo som standard. Under några månader var det toppmodellen tills 3.0Si lanserades i september med Bosch D-Jetronic bränsleinsprutning.
År 1972 toppade modellserien försäljningsmässigt, då tillverkades 43 609 exemplar. Ännu större motor och tio centimeter längre axelavstånd hade 3.3L som lanserades 1973. Mycket lite hade ändrats utseendemässigt på nio år när de sista bilarna med chassikoden E3 tillverkades 1977. Med ersättaren kom den mer samlande modellbeteckningen 7-serien.
I Klassiker nr 1/2023 berättar vi om Johan Perers-Hovlinds 3.0 S som varit i hans familjs ägo sedan 1975.
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.