Cougar och Carbal var tidigt ute att se vad det varit för något, steinar B prickade till och med korrekt modellnamn, alltså en BMW 2500, fast inte 1972 utan från 1969. Samlingsnamnet för dessa sedaner är ju E3 på BMW-språk.
Det gick bra för BMW på 60-talet, men efter "barockängeln" hade man under flera år ingen riktig prestigemodell att kunna matcha Mercedes. Detta ändrade man på hösten 1968 när man premiärvisade 2500, med en helt ny rak sexa på 150 hästar i en rymlig fyrdörrarskaross. Jämte den kom också den vackra och exklusiva coupén, som hade modellkod E9. Ganska snart kom 2800 med lite större motor och senare den mer kända trelitaren 3,0. 1971 bestämde man definitivt att lämna Mercedesbilar i backspegeln längs autobahn med 3,0Si, som med hjälp av bränsleinsprutning lämnade dryga 200 hästar. Detta var snabba bilar på sin tid, med komfort goda innerutrymmen och ett rejält bagage. Dessa kriterier attraherade inte bara tjänstemän, direktörer och andra med god inkomst, 3,0 var en dyr bil, utan även lite ljusskyggare element kom att begagna sig av, främst andras Tre-nollor.. Vi är ju i sjuttiotalets Västtyskland då Rote Armee Fraktion var verksamma, dom föredrog gärna dessa förnämliga bilar, som fick öknamnet Baader-Meinhof Wagen...
I Sverige användes ibland epitetet "Bankrånarexpressen" det sägs att när polisen fick in stöldanmälan på såna här drog man på storlarm, då visste man att det var något jävulskap på gång. Stöldsäkerhet var inte E3:ans starka sida, och var länge en dyr bil att försäkra. I Storbritannien kom dom dock att tjänstgöra som polisfordon, vilket BMW gärna använde sig av i reklamen "It takes one to catch one"
BMW följer inte utvecklingen, BMW leder den hette ju en senare reklamkampanj, och detta stämmer väl in på storbumsen E3, det var en av sin tids mest välbyggda bilar,än idag känns dessa mycket moderna och väldigt pigga, men ändå har den aldrig riktigt fått den status den förtjänar, utan hamnade redan som ny i kölvattnet på den betydligt mer välkända CSi-coupén. E3 byggdes i princip helt oförändrad från 1969 till och med 1977, från 1974 fanns även en "L"-variant med tio centiemeter längre hjulbas,
Så till den itusågade bilen på bilden, det var egentligen synd att skrota den, men den hade inte gått att rädda, en sak BMW inte var ledande på var rostskydd... Just detta exemplar lär varit en av de allra första 2500 som kom till Sverige och köptes ny av Västtysklands ambassad. Den var egendomlig så tillvida att den ganska omgående hade uppgraderats till 3,0:ans specifikation, både motor och inredning med träpaneler, extra nackstöd, elhissar och annat. Den här bilen hade hamnat på dekis, men innan dess hade motorn renoverats, och den behövde jag till en annan 3,0 som hade råkat ut för ett litet missöde (knäckt vevaxel som bokstavligt talat krossat blocket inifrån... allt går att ha sönder bara man lägger manken till) För att enklast befria den från motor och låda sågades hela fronten av, där det behövdes alltså, rosten hade redan gjort halva jobbet... sen gick resten av bara farten så att säga, bilen försvann bit för bit till behändiga små bitar som slängdes på tippen, och så var det en E3 mindre i cirkulation.
från 1974 gick dom att få med lite längre hjulbas, här den ganska ovanliga varianten 2,8L
Bavaria var en hybrid speciellt för USA, en 2500 som försågs med 2800 motor
Den här donatorbilen var dålig, dörrsidan lossade med handkraft... och den var mycket sämre än vad den ser ut.
Katten Lisa är skeptisk.
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.