Brasiliens krutpaket, Charger

Historien börjar på sätt och vis med Simca, då Chrysler köpte in sig i det franska företaget. Något senare så började man bygga Simcas i Brasilien, och i slutet av sextiotalet var det dags att byta ut den gamla modellen som tekniskt sett hängt med sen mitten av femtiotalet. 1967 hade man i USA kommit med en ny plattform för Dodge Dart/Plymouth Valiant som kallades A-body. Denna kom 1969 att introduceras i Brasilen som Dodge Dart, med några kosmetiska skillnader, och man behöll 1969 års kaross i många år framöver. Dessutom fanns den bara med ett enda motoralternativ, en 318” V8 på 198 hästkrafter.

1971 kom Charger som skiljde sig med annan grill och dodla framlyktor, dessutom drogs bakre stolparna ut för att likna sin amerikanska namne, men det var ändå en A-body i botten. Chargern fick dessutom 215 hästkrafter i 318”-motorn med lite högre kompression. Den räckte till att göra Chargern till sydamerikas snabbaste bil, toppfarten var runt 190km/h och 0-100 gick på tio sekunder.

PÅ USA-marknaden gjordes A-bodyn fram till 1976 då den ersattes av den nya F-body dvs Plymouth Volare/Dodge Aspen som i sin tur ersattes av K-car 1980, och då tillverkade man fortfarande Dart och Chargers i Brasilien på den gamla plattformen från 1967. De sista Charger Brazil byggdes 1979, plus ett enstaka exemplar av 1980 års modell, totalt gjordes den i 16198 exemplar. Den reguljära Dart byggdes fram till 1981 i totalt 72924 exemplar. 1978 hade man börjat ersätta dom med Le baron sedan och coupén Magnum, som såg lite moderna ut, men var fortfarande samma bil under skalet. Motorn var den samma ännu fast den blev konverterad för etanoldrift.

1980 köpte Volkswagen upp hela den brasilianska Dodgedivisionen och de sista Magnum/Le baron och enstaka Darts byggdes i deras regi innan det var dags för avlösning. Den starka 318” motorn kom dock att få ett förnyat liv hos VW då den användes i deras lastbilsprogram ännu en hel del år framöver.