Brädan sitter helt riktigt i en Ford Consul, närmare bestämt Consul Capri
I gapet mellan Ford Anglia och Ford Consul skapade Ford i Dagenham en mellanmodell som fick heta Consul Classic. Man ville ha en modern bil också, åtminstone till utseendet. Mycket av formgivningen och detaljerna hämtades från de stora syskonen i USA, lite från allihop faktiskt. Vad som må ha verkat modernt och framåt när arbetet med Consul Classic började 1956 var det inte när den slutligen introducerades, 1961. Detta tyckte köparna också och modellen ersattes redan 1963 av den betydligt mer framgångsrika Corsair.
Consul Capri var Sportcoupén av Consul Classic som var tänkt att sätta lite flärd på det brittiska Fordprogrammet. Från början var det tänkt att den skulle heta Sunbird, som en referens till Thunderbird, men till slut blev det Capri. Den hade en desto mer elegant svepande elegant taklinje än sedanen, men blev varken någon Thunderbird i miniformat eller någon statushöjare hos Ford som det var tänkt. Från början var det tänkt att dessa enbart skulle gå på export, vilket de flesta gjorde, men såldes även på hemmaplan.
Caprin blev en kortlivad parentes, efter bara två och ett halvt år togs den ur produktion i juli 1964, då hade man byggt 19421 stycken, av dessa var 2002 stycken av den mer intressanta GT-versionen.
GT:n hade fått 1,5 litersfyran uppiffad lite grann av Cosworth, med bland annat aluminiuminsug och dubbla Weberförgasare. 78 hästkrafter räckte en bra bit men inte ända upp till det riktiga GT-segmentet. Consul Capri blev inte lyxig, eller sportig men den blev definitivt annorlunda, och den fick så småningom en efterträdare. Projekt Ford Colt tog vid där Consul Caprin slutade, med snegling åt Ford Mustang skulle man göra en pony car för Europa, och när Colten slutligen släpptes hade den fått byta namn till Capri, och den blev en långt större succé än sin märkliga föregångare.
Consul Capri var Sportcoupén av Consul Classic som var tänkt att sätta lite flärd på det brittiska Fordprogrammet. Från början var det tänkt att den skulle heta Sunbird, som en referens till Thunderbird, men till slut blev det Capri. Den hade en desto mer elegant svepande elegant taklinje än sedanen, men blev varken någon Thunderbird i miniformat eller någon statushöjare hos Ford som det var tänkt. Från början var det tänkt att dessa enbart skulle gå på export, vilket de flesta gjorde, men såldes även på hemmaplan.
Caprin blev en kortlivad parentes, efter bara två och ett halvt år togs den ur produktion i juli 1964, då hade man byggt 19421 stycken, av dessa var 2002 stycken av den mer intressanta GT-versionen.
GT:n hade fått 1,5 litersfyran uppiffad lite grann av Cosworth, med bland annat aluminiuminsug och dubbla Weberförgasare. 78 hästkrafter räckte en bra bit men inte ända upp till det riktiga GT-segmentet. Consul Capri blev inte lyxig, eller sportig men den blev definitivt annorlunda, och den fick så småningom en efterträdare. Projekt Ford Colt tog vid där Consul Caprin slutade, med snegling åt Ford Mustang skulle man göra en pony car för Europa, och när Colten slutligen släpptes hade den fått byta namn till Capri, och den blev en långt större succé än sin märkliga föregångare.
Brädan satt i den här bilen, Capri såldes i ganska blygsamt antal här men detta är en av dom.
Och Lill-Babs körde en.
Och en har återuppstått som racerbil i Vårgårdatrakten
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.