Idén med en luftkyld motor kom från GM:s experimentavdelning i Dayton, Ohio. Där huserade deras universalgeni Charles Kettering. Han hade just uppfunnit en metod att svetsa samman järn och koppar. Och från det kom tanken att förse en gjutjärnsmotor med kylflänsar i koppar som ledde bort värme bättre.
Tanken med luftkylning var tilltalande. Man slapp en massa komponenter som kylare, vattenpump, slangar anslutningar med mera. Detta ledde dels till mindre vikt och mindre saker som kunde gå sönder och det sistnämnda var något automobiler på denna tid gärna gjorde.
GM:s ledning biföll projektet 1920 och Kettering trodde den skulle kunna massproduceras redan under 1921 och ville bygga en testserie - det fick han. Ledningen litade på Kettering. Men beordrade en fyrcylindrig modell och en sexa till Oakland. Motorn kallades för Copper cooled. Chevrolets chef K.W Zimmerscheid var så entusiastiskt att man planer för till och med sluta tillverka vattenkylda motorer helt i slutet av 1921 och introducera den nya Copper cooledmotorn i januari 1922.
Men Kettering fick snart lite bekymmer. Att foga samma järn och koppar var en sak men få det arbeta tillsammans var en annan. Koppar och järn utvidgar sig olika vid värme. Så kom 1922 och Zimmerscheid fick kalla fötter - han ville dra pluggen ur projektet men han hade en chef ovanför sig - Pierre S. Du Pont som pushade på det. Han anställde en ung dansk ingenjör vid namn William Knudsen (som några år senare kom att bli chef över hela GM) som sändes till Dayton för att se hur det gick med Copper cooledprojektet. Han gillade vad han såg och sa vad Du Pont ville höra - motorn skall byggas, inte bara provserie utan fullskalig produktion.
Du Pont var en maktmänniska som tog ifrån Zimmercheid titeln som General Manager över Chevrolet och tog på sig den själv. Zimmercheid avpolleterades senare helt.
Det här var inte de enda intrigerna som slog grus i maskineriet runt Copper cooled och annan utveckling. Teknikerna inom respektive märken hade ingen kontakt och gänget i Dayton hade inte kontakt med någon av dom. Alla misstrodde varandra och ansågs sig ha större rätt än den andre.
I media verkade allt vara frid och fröjd. Den nya luftkylda motorn höjdes till skyarna som epokavgörande, den var framtiden och den var nyckeln till nya billigare bilar för var man med mera. Någon bil hade ännu inte gjorts med en fungerande motor och nu var det redan 1923.
Man fick inte motorn att fungera något vidare men under 1923 lyckades man ändå bygga några bilar. De kallades för serie M.
Serie M presenterades inte under det pompa och ståt man hade tänkt sig. Den skiljde sig heller inte särskilt mycket på utsidan från de andra heller. En Copper cooled bil hade ett slags liggande flänsar i grillen istället för vertikala ribbor.
Totalt gjorde man 739 bilar under 1923. Av dom skrotade man hela 239 innan de ens lämnat fabriken. 20 bilar tappades bort (!) vid transport. Drygt 500 bilar nådde alltså återförsäljare av dom användes 150 som slags promotionbilar och i slutändan lyckades man bara sälja 100 bilar totalt. I juni 1923 beslutade man återkalla allihop för att skicka till skrotpressen. Två ägare vägrade dock släppa ifrån sig sina. En kund i Boston och - Henry Ford!
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.