Den 24 augusti 1970 visade Citroën upp framtiden, den hette GS och liknade inget annat.
Det fanns en stor lucka i Citroëns modellutbud, i ena änden de mindre och enklare 2CV-baserade modellerna, i den andra återfanns stora och relativt exklusiva ID/DS.
Så hade det sett ut ganska länge, men förslag hade funnits, gjorts om, förkastats och börjats om på. Först i sluet av sextiotalet var på rätt spår med project G – som lite senare blev GS.
När Citroën gjorde en ny modell – det hände inte så ofta på den här tiden – så gjorde man på sitt eget sätt. Vad som stod på Parismässan 1970 var en kompakt mellanklassmodell. Framhjulsdriven, med en luftkyld boxerfyra och gashydraulisk fjädring. Den hade en instrumentbräda som var rena science fiction. Den var modern, innovativ och fick konkurrenterna att verka rätt gammalmodiga över en natt. Den korades till Årets bil 1971.
Kritiken mot den var att den visserligen varvvilliga och välbalanserade motorn var i klenaste laget med en cylindervolym på blott 1 015 cc. Så för 1972 gick det att få en större 1 222 cc-motor också.
År 1971 kom GS som kombi och servicevan, och 1973 kom man även med en wankelmotor. Med 107 hästar, mer än dubbelt så mycket effekt som den vanliga modellen, var det inget tal om att GS varit undermotoriserad längre. Fast GS Birotor blev en kortlivad saga. senare samma år slog bensinkrisen till och det gjordes bara 847 stycken.
GS blev Citroëns storsäljare under hela sjuttiotalet och evolverade inför åttiotalet till GSA, moderniserad för det nya decenniet. Nu fick den främst annan instrumentering, med de speciella 'satelliterna' som fanns även på CX och Visa. Och en riktig hatchbacklucka i bakänden med. Motorn hade nu vuxit till 1,3 liter och man fick 66 hästkrafter ur boxerfyran, som man snart kunde få en femväxlad låda till.
GSA kom dock inte hänga med hela åttiotalet, man fick 1982 den förvisso lite större BX i stallet också, som låg mer rätt i tiden.
1986 var sista året för GSA, i varje fall i Europa. Både GS och GSA hade byggts i flera länder utanför Frankrike. En hel del gjordes i den spanska fabriken i Vigo. Andra länder som de monterades i var Chile, Sydafrika, Mocambique, Jugoslavien, Thailand och Madagaskar.
Totalt blev det nästa 2,5 miljoner av sjuttiotalets modernaste bil fram till 1986. Fast den kom överleva ett tag till i ett fjärran land. I Indonesien satte man ihop GSA till och med en bit in på nittiotalet.
Så hade det sett ut ganska länge, men förslag hade funnits, gjorts om, förkastats och börjats om på. Först i sluet av sextiotalet var på rätt spår med project G – som lite senare blev GS.
När Citroën gjorde en ny modell – det hände inte så ofta på den här tiden – så gjorde man på sitt eget sätt. Vad som stod på Parismässan 1970 var en kompakt mellanklassmodell. Framhjulsdriven, med en luftkyld boxerfyra och gashydraulisk fjädring. Den hade en instrumentbräda som var rena science fiction. Den var modern, innovativ och fick konkurrenterna att verka rätt gammalmodiga över en natt. Den korades till Årets bil 1971.
Kritiken mot den var att den visserligen varvvilliga och välbalanserade motorn var i klenaste laget med en cylindervolym på blott 1 015 cc. Så för 1972 gick det att få en större 1 222 cc-motor också.
År 1971 kom GS som kombi och servicevan, och 1973 kom man även med en wankelmotor. Med 107 hästar, mer än dubbelt så mycket effekt som den vanliga modellen, var det inget tal om att GS varit undermotoriserad längre. Fast GS Birotor blev en kortlivad saga. senare samma år slog bensinkrisen till och det gjordes bara 847 stycken.
GS blev Citroëns storsäljare under hela sjuttiotalet och evolverade inför åttiotalet till GSA, moderniserad för det nya decenniet. Nu fick den främst annan instrumentering, med de speciella 'satelliterna' som fanns även på CX och Visa. Och en riktig hatchbacklucka i bakänden med. Motorn hade nu vuxit till 1,3 liter och man fick 66 hästkrafter ur boxerfyran, som man snart kunde få en femväxlad låda till.
GSA kom dock inte hänga med hela åttiotalet, man fick 1982 den förvisso lite större BX i stallet också, som låg mer rätt i tiden.
1986 var sista året för GSA, i varje fall i Europa. Både GS och GSA hade byggts i flera länder utanför Frankrike. En hel del gjordes i den spanska fabriken i Vigo. Andra länder som de monterades i var Chile, Sydafrika, Mocambique, Jugoslavien, Thailand och Madagaskar.
Totalt blev det nästa 2,5 miljoner av sjuttiotalets modernaste bil fram till 1986. Fast den kom överleva ett tag till i ett fjärran land. I Indonesien satte man ihop GSA till och med en bit in på nittiotalet.
Instrumentbrädan liknade inget annat, och ingen annan försökte efterlikna den heller!
GS X2 var den lite sportigare versionen i GS-serien. Detta är en -78:a.
GSA Special 1981.
De sista GSA gjordes så sent som början av 90-talet, i Indonesien.
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.