Corvair med sting

Runt 1960  kom de första kompaktbilarna på bred front i USA. Underligt nog så stod det annars så konventionella Chevrolet för den mest okonventionella av dom - Corvair.

Chevrolet Corvair bröt helt med gängse sätt att bygga bilar i Amerika. Det satt en luftkyld sexcylindrig boxermotor bak, och individuell bakvagn med pendelaxlar och torsionstavar.  Dess tvålkoppsdesign var mer europeisk, nästan lite exotisk och liknade inget annat i USA vid den tiden.

Så kom 1963 och Pontiac GTO som satte standarden för hur sextiotalets bilar skulle vara. Häftiga, snabba och med mycket hästkrafter under huven.  Till och med Corvair fick en släng av sleven då man satte en turbo på den lilla 145" boxermotorn.  Med den trissade man upp effekten till hela 150 hästar gentemot standardmotorn på moderata 80.

Detta kom dels att göra Corvairen historisk som den första personbil med turbo, samt också lite mer intressant bland de som trimmade och byggde racerbilar.  En av dom var Don Yenko.

Yenkos far var Chevrolet dealer i Canonsburg, Pennsylvania, och Don var involverad i racing och körde Corvetter framgångsrikt.  Don blev känd för att kunna trimma bilar och få tag i rätt delar för det . Faderns firma blev på det sättet ett centrum för racing och trimtillbehör.

Don ville bygga en banracingbil för att homologisera och köra racing i SCCA-serien. Och 1965 blev Corvairen ännu mer intressant då det kom en helt ny modell med väsentligt förbättrat chassi.
Då slog han till och beställde 100 Corvair Corsa på ett bräde! 
De kom att levereras om 1966 års modell. Med den turbomatade sexan såklart, men också med en hel del fabriksgodis från COPO.  Det var GM:s Central Office Production Orders - stället där man kunde få de fina specialbitarna som inte gick att köpa över disk.

För att tävla i SCCA måste bilen finnas att köpa för vanliga kunder så det planerades på fyra olika versioner för gatbruk och racingklasser.
Motorn gjordes inte mycket med men chassijobben var omfattande. All onödig vikt jobbades bort - Yenko Stinger var född.

Effektmässigt var det ganska standard. Men chassi, låg tyngdpunkt, låg vikt och en tätstegad fyrväxlad manuell låda från Chevrolets COPO-verkstad med 3,82:1 i utväxling gjorde Stinger till en bil att räkna med. Så fick den också en hel del innovativa lösningar som variabla luft-scoop, spoilers, och justerbara dämpare.

Den var snabb och framgångstik i dåtidens racingvärld. Flera banrekord snoddes från konkurrenter som Corvette, Porsche, Alpines och liknande

För det var den var byggd för - racing. Men det såldes en hel del i gatutförande för att kunna få lov att använda modellen i tävlingarna. 
De flesta ur första serien var vita med blåa stripes.
Reglementet i SCCA föreskrev att bilar av amerikanskt ursprung skulle vara vita.
Inför 1967 slopades färgkodsregeln och Stinger gick då att få i blått eller rött med.

 

1967 hade Chevrolet slutat med Corsa-modellen så Stinger fick baseras på Monza-modellen istället. 
Dock kom bara 25 stycken att färdigställas. Don Yenko hade många järn i elden och nu hade Camaron anlänt och han vände intresset mot den.
Nu fanns det inte tid till att bygga Stingers längre, istället klurade han på hur man bäst skulle få ner en bigblockmotor i nya Camaron.

 

Men historien tar ändå inte slut där. Det har byggts fler Stingers efter de 125 stycken som gjordes hos Yenko 1966-67. 
Ungefär ett sextiotal skall ha byggts av andra med delar från Yenko. Några färdigställdes så sent som i slutet av sjuttiotalet.

Det visar hur välbyggd och konkurrenskrafig Stingern vad i jämförelse - trots att den baserades på en bil som bedömts som 'Unsafe at any speed'...