Skälet till att en del egendomliga modeller såg dagens ljus i Brasilien var att det rådde under många år i princip importstopp på bilar.
Detta för att skydda och driva upp sin egen industri.
Idén med Futuran kom från Fordhandlaren Grancar i São Paolo. Man såg en marknad för en modern minibuss - storsäljaren Volkswagen Kombi var ju fortfarande populär, men allt annat än modern.
För design och konstruktion tog man in Toni Bianco, i brasilien välkänd skapare av en rad sportbilar.
Formgivningsbiten behövde Toni inte lägga alltför många timmar på. Man köpte in en Reanult Espace och kopierade den nästan rakt av!
Under skalet - som för övrigt gjordes i glasfiberplast, var det inte lika innovativt som hos originalet.
Ett rörchassi, med en 1,8 liters Volkswagenmotor på 98 hästar. Femväxlad låda och framhjulsdrift. Övriga chassidelar plockades till stor del från Ford Del Rey.
Slutresultatet blev dock någon decimeter längre än originalet. 436cm, och en aning lägre med en takhöjd på 166cm.
Grancar Futura hade premiär i maj 1990 - och hur man hade tänkt sig klara sig undan med det ohejdade plagiatet kan man ju undra.
Renault hade en hel del synpunkter på tilltaget, men det löste sig nästan av sig själv.
För i början av nittiotalet började man släppa på importstoppet, nu kunde man köpa bättre och moderna MPV:er och liknande utifrån. Som Chevrolet Lumnina, Chrysler Voyager - eller en helt äkta Renault Espace.
Futuran försvann från marknaden under 1991, då hade man totalt producerat 159 stycken.
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.