En Volvo 240 Turbo som bara gått 7 000 mil är ovanlig i sig. Men det säger långtifrån allt om den här bilen vars förste ägare aldrig tog i med sina bara händer – och krävde att Volvomekanikern duschade innan han fick serva den!
Säterläkaren Tryggve hade köpt flera bilar hos Volvoåterförsäljaren Hans Persson Bil i Hedemora – och 1982 lade han beställning på en ny silvermetallic 240 Turbo. En fullgod efterträdare till hans extremt välskötta 1800E. Den som berättar historien är Mats Edvardsson som i många år jobbat som mekaniker på Hans Persson Bil.
– Hos oss bokade han alltid service med reservation för att kunna avboka om inte vädret var på topp. I rutinen ingick även att jag skulle duscha först och ta på mig en ren overall. Sedan när han öppnade bildörrarna användes alltid en servett som var dubbelvikt i u-format. Den passade perfekt till 240:ns kromade handtag. Tryggve tog aldrig i bilen med bara huden, och jag var ju tvungen att anpassa mig och göra likadant, säger Mats Edvardsson.
– Hos oss bokade han alltid service med reservation för att kunna avboka om inte vädret var på topp. I rutinen ingick även att jag skulle duscha först och ta på mig en ren overall. Sedan när han öppnade bildörrarna användes alltid en servett som var dubbelvikt i u-format. Den passade perfekt till 240:ns kromade handtag. Tryggve tog aldrig i bilen med bara huden, och jag var ju tvungen att anpassa mig och göra likadant, säger Mats Edvardsson.
Efter varje sommarsväng skulle bilen in på höstservice. Därefter raka vägen hem till villagaraget i Säter där den pallades upp. Exakt rakt med hjälp av vattenpass och sedan mängder av dagstidningar under. För tänk om någon trots allt slarvat och glömt att dra åt oljepluggen? Därefter rengjordes den redan rena bilen noggrant både över och undertill och under ritualliknande former.
– På våren var det dags igen, säger Mats. Samma rengöring och dags för service. Då hade oljan gått Hedemora-Säter tur och retur. Rätt exakt tre mil.
Samtidigt byttes växellådsolja, oljan i bakaxeln samt bromsvätska. Plus förstås eventuell finkalibrering av lufttrycket i däcken.
– På våren var det dags igen, säger Mats. Samma rengöring och dags för service. Då hade oljan gått Hedemora-Säter tur och retur. Rätt exakt tre mil.
Samtidigt byttes växellådsolja, oljan i bakaxeln samt bromsvätska. Plus förstås eventuell finkalibrering av lufttrycket i däcken.
I rutinen ingick även att byta kylarglykol var tredje år – specialblandad med destillerat vatten som ägaren köpt med sig separat. I förebyggande syfte hände det också att alla glödlampor och säkringar skulle bytas.
– En gång hade han med sig specialfett till el-antennen som han köpt i Tyskland, minns Mats.
– En gång hade han med sig specialfett till el-antennen som han köpt i Tyskland, minns Mats.
Strax innan årsskiftet år 2000 bestämde sig Tryggve 87 år gammal för att nu fick det vara färdigåkt med Turbon för hans del. Från och med nu fick det räcka med Renault Clion, hans vardagsbil som även den var i makalöst skick. För kännedom kan berättas att Tryggve hade dubbla parkeringsplatser på Säters sjukhus för att undvika dörruppslag, och bilen fick inte tvättas med för varmt vatten.
I slutet av år 2000 fick Mats Edvardsson frågan om han ville köpa den unikt fina 240 Turbon. Efter dubbla guldklockor och Volvomekaniker sedan 1961 var han att betrakta som värdig.
Affären diskuterades över en minnesvärd fika och man kom överens om att Mats skulle få komma och plocka ner bilen från pallbockarna på egen hand. Men först till våren såklart, och bara en dag med riktigt fint väder. På den vägen är det. Tryggve finns inte längre i livet men Mats har under sina 20 år som ägare fortsatt i hans anda. Möjligen har Mats dristat sig till att ta i bilen utan servett någon gång men i allt övrigt skött den exemplariskt.
– Än har den inte rullat en enda meter på grusväg och baksätet har fortfarande inte haft några passagerare.
Läs hela artikeln i Klassiker nr 2/2022.
Affären diskuterades över en minnesvärd fika och man kom överens om att Mats skulle få komma och plocka ner bilen från pallbockarna på egen hand. Men först till våren såklart, och bara en dag med riktigt fint väder. På den vägen är det. Tryggve finns inte längre i livet men Mats har under sina 20 år som ägare fortsatt i hans anda. Möjligen har Mats dristat sig till att ta i bilen utan servett någon gång men i allt övrigt skött den exemplariskt.
– Än har den inte rullat en enda meter på grusväg och baksätet har fortfarande inte haft några passagerare.
Läs hela artikeln i Klassiker nr 2/2022.
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.