Den tjeckiska Minor

Det fanns redan en Aero i Tjeckoslovakien före kriget, men den har ingen koppling till Aero Minor, som var mer besläktad med Jawa.
Redan under krigsåren byggde man ett par prototyper i hemlighet, som våghalsigt nog provkördes på vägarna runt Prag under näsan på den tyska ockupationsmakten.  

Föregångaren till bilen var Jawa 700 som i sin tur var gjord efter licens från DKW.  Så när den nya Aero Minorn hade primär hösten 1946 satt det en tvåcylindrig tvåtaktsmotor på 20 hästar i nosen. Den var kopplad till en fyrväxlad låda som sköttes med rattspak.  Karossen var av stål på en trästomme, designad av Zedenek Kjeval, och mätte knappt fyra meter på längdes och 142 centimeter på bredden, tjänstevikten låg på 690 kilo.

Tillverkningen var lite komplicerad. Motorn konstruerades hos Jawa men byggdes tillsammans med chassit hos Walter, karosser och montering gjordes hos Letov. Försäljningen sköttes genom en statlig motorinköpsorganisation med det klatchiga namnet UP20 .

Men i Tjeckoslovakien fanns ingen fri konkurrens, det var politiken som styrde allt. Så från politiskt håll tog man beslutet att Jawa skulle enbart hålla sig till att bygga motorcyklar istället. Då, 1951 hade man redan tagit fram en ersättare för Minorn, det var en större bil med modern pontonkaross och bakhjulsdrift.  Den prototypen sände staten till AZNP i Mlada Boleslav där den lite senare blev Skoda 1200.  

Var Aero Minor en flopp då?  Nej, tekniskt sett inte, en 20 hästars tvåtaktare låter inte mycket att skryta med men tittar man på konkurrenterna så var det rätt jämnspelt.  Renault 4CV hade 17 hästar och lite mindre vikt, Morris Minor tyngre bil med 27 hästkrafter. Saab 92 hade 25 hästkrafter.  

Den var också den första bilen från det nya Östeuropa att gå på export i större skala, drygt hälften av de ungefär 14000 bilarna som hann göras fram till 1951 gick utomlands. Största exportlandet var faktiskt Sverige, här såldes över 2000 av dom, med Nederländerna som god tvåa med drygt 1300 bilar.