Nämen - vad är det för konstig bil som står där?
Det är Chevrolet Biscayne - en av stjärnorna på General Motors grandiosa Motoramautställning 1955, men hur i allsin dar hamnade den där?
Vi är på bilskroten Warhoops i utkanten av Detroit, och en bit längre bort längs vägen låg GM:s Tech center, stället där dessa drömbilar skapades.
Motorama var GM:s egna motorshow. Den präglades av extravagans, elegans och bland årets bilnyheter visade man också upp 'dream cars' - som lockade folk och visade hur framtiden kunde bli.
Efter dessa utställningar ställdes drömbilarna undan, men allt eftersom rensades dom ut för att ge plats åt nya. En del körklara bilar smögs med all säkerhet undan och hamnade i GM-chefers garage. Resten skickades till skroten!
Warhoops låg närmast till hands bara ett par kilometer bort, Biscaynen drogs dit och sågades upp troligen 1958.
Men inte bara den - två andra bilar från Motorama 1955 fick göra Biscaynen sällskap på sin näst sista resa.
Det var de båda La Salle II-bilarna
Motorama var GM:s egna motorshow. Den präglades av extravagans, elegans och bland årets bilnyheter visade man också upp 'dream cars' - som lockade folk och visade hur framtiden kunde bli.
Efter dessa utställningar ställdes drömbilarna undan, men allt eftersom rensades dom ut för att ge plats åt nya. En del körklara bilar smögs med all säkerhet undan och hamnade i GM-chefers garage. Resten skickades till skroten!
Warhoops låg närmast till hands bara ett par kilometer bort, Biscaynen drogs dit och sågades upp troligen 1958.
Men inte bara den - två andra bilar från Motorama 1955 fick göra Biscaynen sällskap på sin näst sista resa.
Det var de båda La Salle II-bilarna
La Salle II var en för tiden rätt kompakt bil, man gjorde två bilar - en hardtop sedan och en roadster. Båda hamnade på Warhoops och ett skäl till varför dessa fick stå kvar var att det var de facto inga riktiga bilar.
Det var inget annat än fullskalemodeller i glasfiber på ett ramverk av trä. Hjulen var stumt monterade på rörstumpar med fejkade bromstrummor på. Inte ens instrumentering fanns, mätare var målade rakt på panelen.
Det var inget annat än fullskalemodeller i glasfiber på ett ramverk av trä. Hjulen var stumt monterade på rörstumpar med fejkade bromstrummor på. Inte ens instrumentering fanns, mätare var målade rakt på panelen.
La Salle II hade en innovativ motor - en V6 med bränsleinsprutning och för att fullända illusionen göts en komplett motor upp och detaljerades noggrant. Men det var bara ett skådebröd det också. Bilarna var bländverk.
Biscaynen däremot hade en riktig ram och komplett drivlina, men det är inte säkert den var fungerande ändå.
Det nämndes förut at det var bilarna näst sista resa - för 1989 fick dom åka därifrån. Joe Bortz som redan hade ett par av GM:s dream cars i sin samling hade sett dessa alster på Warhoops och inledde en räddningsaktion. Biscaynen var söndersågad men lappades hjälpligt ihop för att transporteras därifrån.
Det nämndes förut at det var bilarna näst sista resa - för 1989 fick dom åka därifrån. Joe Bortz som redan hade ett par av GM:s dream cars i sin samling hade sett dessa alster på Warhoops och inledde en räddningsaktion. Biscaynen var söndersågad men lappades hjälpligt ihop för att transporteras därifrån.
Sen tog han sig an La Sallerna, en anledning att dom överlevt var att dom var gjorda i trä och plast, och därför värdelösa i skrotfraggen.
Men i ett hörn lurade ännu en märklig bil.
Cadillac Eldorado Brougham Town car. Det här var prototypen til 1957 och 1958 års extrema Eldorado Brougham som bara gjordes i 700 exemplar.
Prototypen som visades upp 1956 var en town car på gammalt manér med täckt passagerardel och öppet framtill.
Men någon riktig bil var inte den heller - men illusionen var slående. De mjuka lädersofforna var glasfibergjutningar och mätarna klisterlappar på en målad intrumentbräda i trä.
Joe Bortz passade på att rädda undan den med och idag är alla bilarna från Warhoops renoverade till det glänsande skick dom var i när dom visades upp på Motorama 1955.
Inte bara det han gick ett steg längre. Eldoradon sattes på en riktig ram och gjordes fullt fungerande. La Salle II roadstern gjordes också körbar. Med en liten elmotor kan den ta sig fram kortare sträckor för egen maskin
Prototypen som visades upp 1956 var en town car på gammalt manér med täckt passagerardel och öppet framtill.
Men någon riktig bil var inte den heller - men illusionen var slående. De mjuka lädersofforna var glasfibergjutningar och mätarna klisterlappar på en målad intrumentbräda i trä.
Joe Bortz passade på att rädda undan den med och idag är alla bilarna från Warhoops renoverade till det glänsande skick dom var i när dom visades upp på Motorama 1955.
Inte bara det han gick ett steg längre. Eldoradon sattes på en riktig ram och gjordes fullt fungerande. La Salle II roadstern gjordes också körbar. Med en liten elmotor kan den ta sig fram kortare sträckor för egen maskin
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.