Förvånade trafikanter fick ge sig ur vägen för denna märkliga farkost som tuffade fram på gatorna i vid place L'Etoile i centrala Paris en novembermorgon 1921.
Det var ett flygplan på väg till en flygmässa för egen maskin, på marken.
Något liknande hade aldrig skådats förut. Det har under flygets historia till och från experimenterats med att kombinera bil och flygplan med föga framgångsrikt resultat. Men Rene Tampieres maskin var egentligen inte en flygbil heller i egentlig mening, utan ett flygplan som likt en slamkrypare kunde ta sig fram på marken vid behov.
Vid den här tiden var flygplan allt annat än tillförlitliga och navigationskunskaper relativt rudementära. Att landa någon annanstans än vad som var tänkt beroende på väderlek eller maskinellt krångel var nästan mer regel än undantag.
Tampieres idé var ett flygplan som kunde ta sig tillbaks till utgångspunkten för egen maskin istället för att behöva monteras ned och forslas från sin landningsplats.
Planet kunde då fälla tillbaks vingarna vilket reducerade bredden till drygt 2,5 meter och ett extra landningsställ monterades bak. Stället hade bromsar och styrfunktion som kunde kopplas in och drivningen sköttes via kardan till en extra motor i flygkroppen.
Fördelarna var flera, fällbara vingar var en ny idé som sparade mycket plats vid förvaring, den extra motorn användes även som startmotor till planets ordinarie motor som var en 300 hästars Hispano-Suiza.
Så man slapp nu den farliga proceduren att starta maskinen för hand. Extramotorn kunde även fungera som generator och eventuellt drivkälla till annan utrustning, eller som ett rent krafttillskott, En annan av Tampiers idéer inkluderade att använda den lilla motorn att "turbomata" den ordinarie motorn.
I et militärt perspektiv så skulle en skvadron av denna typ kunna helt förflytta sig självt på marken med allt nödvändigt materiel och manskap på släpvagnar bakom maskinerna, planen kunde sedan göras flygfärdiga igen på under en timme.
Av Rene Tampieres geniala vision om det kompletta multirole-flygplanet för land och luft blev det inte så mycket mer av trots sina fördelar.
Det var många komplicerade mekanismer och reglage för att hantera extramotorn, styrning, bromsar, roder, vingfällning med mera, som även gjorde planet tungt och dyrbart.
Vad som dock kom till användning från denna senare främst för bruk inom det marina flyget var konstruktionen för att fälla vingarna.
Men just sinnrika reglage och kontroller var Tampieres specialområde. För i framtiden kom hans firma mer eller mindre uteslutande syssla med dessa typer av lösningar för allehanda fordon. Han hade redan patent på sin egen förgasare under namnet Bloctube.
Något liknande hade aldrig skådats förut. Det har under flygets historia till och från experimenterats med att kombinera bil och flygplan med föga framgångsrikt resultat. Men Rene Tampieres maskin var egentligen inte en flygbil heller i egentlig mening, utan ett flygplan som likt en slamkrypare kunde ta sig fram på marken vid behov.
Vid den här tiden var flygplan allt annat än tillförlitliga och navigationskunskaper relativt rudementära. Att landa någon annanstans än vad som var tänkt beroende på väderlek eller maskinellt krångel var nästan mer regel än undantag.
Tampieres idé var ett flygplan som kunde ta sig tillbaks till utgångspunkten för egen maskin istället för att behöva monteras ned och forslas från sin landningsplats.
Planet kunde då fälla tillbaks vingarna vilket reducerade bredden till drygt 2,5 meter och ett extra landningsställ monterades bak. Stället hade bromsar och styrfunktion som kunde kopplas in och drivningen sköttes via kardan till en extra motor i flygkroppen.
Fördelarna var flera, fällbara vingar var en ny idé som sparade mycket plats vid förvaring, den extra motorn användes även som startmotor till planets ordinarie motor som var en 300 hästars Hispano-Suiza.
Så man slapp nu den farliga proceduren att starta maskinen för hand. Extramotorn kunde även fungera som generator och eventuellt drivkälla till annan utrustning, eller som ett rent krafttillskott, En annan av Tampiers idéer inkluderade att använda den lilla motorn att "turbomata" den ordinarie motorn.
I et militärt perspektiv så skulle en skvadron av denna typ kunna helt förflytta sig självt på marken med allt nödvändigt materiel och manskap på släpvagnar bakom maskinerna, planen kunde sedan göras flygfärdiga igen på under en timme.
Av Rene Tampieres geniala vision om det kompletta multirole-flygplanet för land och luft blev det inte så mycket mer av trots sina fördelar.
Det var många komplicerade mekanismer och reglage för att hantera extramotorn, styrning, bromsar, roder, vingfällning med mera, som även gjorde planet tungt och dyrbart.
Vad som dock kom till användning från denna senare främst för bruk inom det marina flyget var konstruktionen för att fälla vingarna.
Men just sinnrika reglage och kontroller var Tampieres specialområde. För i framtiden kom hans firma mer eller mindre uteslutande syssla med dessa typer av lösningar för allehanda fordon. Han hade redan patent på sin egen förgasare under namnet Bloctube.
Denna flygning startade i Buc, inte med Rene Tampiere som pilot utan hans kollega Mayniel bakom spakarna. Planet kördes sedan in i Paris och mot flygutställningen.
Flygfärdig mätte Tampiers "Motor-car" 13 meter i vingspann.
Denna reklam är från 1945 för Bloctubes mekaniska reglage. Bloctube är idag ett världsomspännande företag främst inom marinindustrin.
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.