Essen 2014 – vilken godispåse

Traditioner är inget uttryck som man slänger sig med hur som helst, men vill man uppleva lite traditioner och då främst motortraditioner så är mastodontmässan Techno Classica i Essen ett trevligt tillfälle att göra det på. En numera oregelbunden tradition för mig har blivit att med en eller flera kamrater möta våren just på Techno Classica, som numera betraktas som världens största mässa i sitt slag och en naturlig mötespunkt för oss bensinskallar. Årets vallfärd till Essen blev den tredje för mig och det jag numera vet är att jag aldrig blir besviken av vad som levereras i mässhallarna, och för den delen även på parkeringsplatsen utanför, i den i övrigt ganska tråkiga staden Essen.
 
Techno Classica kan kanske bäst beskrivas för den oinvigde som en gigantisk leksaksbutik för alla åldrar, eller tja, främst då kanske för lätt grånade gentlemens i övre medelåldern att döma av övriga medbesökare. Det går dock inte att missta de nästan barnsligt förväntansfulla leenden och blickar som man ser runtomkring sig redan i kön till biljettluckorna. Jag kommer för övrigt på mig själv att stå och le lite fånigt när jag blickar ut över den första mässhallen efter några års frånvaro från mässan. Det går inte heller, även som återbesökare, att inte slås av det närmast ogreppbara formatet på denna mässa.

Man kan rabbla om mässytor på 120 000 m2 och att antalet besökare närmar sig 200 000 under de totalt fyra dagar som mässan håller öppet, men det ger ändå inte den oinvigde riktigt rätt förståelse av formatet. Det är i denna leksaksbutik möjligt att delta vid auktioner där både många bilar, men framförallt priserna hör hemma i fantasins värld. Lite se men inte röra handlar det om, men bränsle för den egna fantasin är det onekligen.

Det blir dessutom ganska snabbt uppenbart att majoriteten av besökarna på dessa auktioner främst är där för att få uppleva detta spektakel med egna ögon snarare än att ha en realistisk chans att buda hem någon av drömbilarna. Då kan man ju alltid trösta sig med att beröras av det engagemang som visas av alla märkes- och modellklubbar där särlingar som Audi 50 eller östosande militärfordon av något oklara märken får chans att stå i rampljuset igen och kanske, kanske lyckas de värva någon ny själ.
 
Även om drivkraften hos dem som uppenbarligen har råd att betala de för en svensk närmast ofattbara priser som begärs för bilarna på mässan troligtvis inte är helt är densamma som hos de klubbentusiaster som med fantasi och i vissa delar ren knasighet visar upp sina modeller är ändå min känsla att besökarna här förenas i denna, vår märkliga och på något sätt lite magiska fascination inför det motoriserade och alla prylar och subkulturer som adderats till detta under årens gång.
 
Jag tycker att det är trevligt att Volvo har insett hur viktig närvaron i detta internationella skyltfönster är för all världens biltillverkare med ambitioner att bli något mer än bara bli ett vardagligt transportmedel. Volvo Heritage visar upp just sitt märkes arv på mässan. Jag tror definitivt att detta är en liten, men ack så viktig del, i att även fortsatt fylla varumärken med just en historisk förankring och referenser och som blir allt viktigare i den globala konkurrensen. Lite av ett tema på mässan i år var, hör och häpna, motorsport och här hänger Volvo på och visar upp delar av sitt arv inom området. Roligast är den PV som bröderna Singh körde till seger i Safarirallyt 1965, men mest minnen sätts igång av Richard Rydells 850 Kombi från BTCC-säsongen 1994 och jag hör nästan Johan Thoréns ivriga kommentatorsröst från tjock-TV:n därhemma.
 
Mässan ger även möjlighet att träffa intressanta personligheter hos olika bilmärken och årets fixstjärna får anses vara britten Magnus Walker som med sitt Urban Outlaw har förändrat synen på Porsche 911 och vilken, nästan uppkäftig, attityd modellen kan utstråla. Vid Magnus Walkers besök i Porsches monter ringlar sig köerna lång av människor som vill få autografer och möjlighet att prata lite med denna legendar i Porschekretsar. Själv uppskattar jag dock mest att få skaka hand med legendaren Peggen Andersson som har lånat ut en av sina bilar till Volvos monter.
 
Mercedes respektive VW-koncernen har var sin mässhall till brädden full av respektive märkes långa historia och som vanligt håller dess montrar en oerhört hög klass. Dock kan jag känna att framförallt VW ibland tar till lite krystade teman för att framhäva sina olika märken och modeller. Även om BMW nöjer sig med en halv hall för sina märken så är även deras monter alltid värd ett besök och spannet mellan en späd 1802:a till den nya supersport(miljö)bilen i8 minst sagt fascinerande.
 
Ett tips för mässbesökare är att minst ha två dagar på sig när man besöker denna mässa och att man även tillåter sig att ta några pauser, gärna ute i vårsolen, för att ge sig själv en chans att bearbeta och sortera alla intryck. Man bör även som besökare förlika sig med tanken att man inte kommer att kunna/hinna se allt på mässan och att man sedan med den lite snöpliga insikten kan gå runt på mässan lite mer avslappnat.
 
Det märks tydligt på mässan, och då inte minst på prissättningen, att det internationella intresset för främst klassiska europeiska bilar har ökat markant de senaste åren. Personligen så känner jag inte att jag behöver besöka denna leksaksbutik varje år, men tillbaka kommer jag absolut igen. Denna gång åker jag hem med en bunt sköna minnen och lite nya fantasier samt ett antal fina modellbilar att lägga till samlingen.