I Sovjetunionen fanns en motsvarighet till Folkabussen, men med skillnaden att folket inte fick köpa den!
I Sovjet var det noga stipulerat vilka som skulle tillverka vad och i vilka kvantiteter. Det fanns två fabriker som gjorde minibussar, UAZ i Uljanovsk byggde en fyrhjulsdriven modell för tuffa tag och RAF i Riga gjorde en vanlig civil minibuss.
RAF började 1949 med att bygga lastbilshytter och skåpbilskarosser. Då hade man den poetiskt klingande titeln Autoreparationsverkstad nr 2. När man fick klartecken att konstruera en minibuss blev man RAF, Rigas Autobuss-fabrik.
Under 1958 kom modell 977 ut, det var en minibuss något större än VW:s dito och med motorn fram. Den och övrigt mekaniskt togs från Volga GAZ-21. Motorn var på 2,5 liter och 75 hästkrafter vilket gjorde 977 till en rätt kraftig vagn i sin klass. Fast den var ju i och för sig den enda i sin klass, och för köparna spelade det inte så stor roll för den gick inte att köpa för vanligt folk.
RAF 977 användes bara inom statliga förvaltningar och som bland annat ambulanser, brand- och flygplatsfordon. En variant, 977I, hade extra glasrutor i taket samt ett soltak, ungefär som på VW:s Samba.
Dessa användes av Intourist som sight-seeingbussar. Ett undantag fanns dock. Familjer som hade fler än fem barn kunde söka tillstånd att få köpa eller hyra den.
Export var inte påtänkt, men några gick ändå till Sovjets satellitstater Bulgarien och Ungern, en sändning skickades även till Kuba.
Efterfrågan var såpass stor ändå att 1966 började den även tillverkas i Jerevan, som numera är Armeniens huvudstad. Där gjordes den som ErAZ 762 ända fram till 1996. Men i Riga så ersatte man trotjänaren 977 med en ny modell 1976. Den hette 2203, även kallad Latvija.
Den var uppdaterad på de flesta punkter, därmed inte sagt att den var särskilt modern. Motorn var nu på 95 hästar och kom från Volga GAZ-24. Mycket annat togs från Moskvitch 408 och 412. Den var även numret större, nu drygt fem meter lång och två meter bred.
Liksom föregångaren var det statlig förvaltning som gällde, samt kollektivtrafik. 2203:an genomgick inga nämnvärda förändringar, men det gjorde dess omgivning. Sovjetunionen löstes upp, nu kom den nya turbulenta tiden med anpassning till marknadsekonomi och omvärlden och sådant. RAF befann sig nu i det självständiga Lettland, ägt av den nya staten, och i princip avskuren av moderlandet, och marknaden i Ryssland. Det tog lång tid innan relationerna med de nya baltiska staterna tinades upp.
Men nu behövde man ju inte Ryssland, resten av världen fanns ju, och det fanns även intresse för fabriken i Riga från både Europa, Japan och Korea. Men vid närmare granskning så drog sig utländska spekulanter ur. Dock skapade man kontakt med IAD i England, för en design på en ny modern RAF för den öpnna marknaden. Dom kunde göra en prototyp som såg modern ut, men RAF kunde inte göra så mycket vidare modernt i själva innehållet.
Istället byggde man vidare på 2203:an efter behov, den sista bilen som rullades ut från deras fabrik 1997 var en specialmodell kallad 3311, ironiskt nog en begravningsbil, året efter gick man i konkurs
RAF började 1949 med att bygga lastbilshytter och skåpbilskarosser. Då hade man den poetiskt klingande titeln Autoreparationsverkstad nr 2. När man fick klartecken att konstruera en minibuss blev man RAF, Rigas Autobuss-fabrik.
Under 1958 kom modell 977 ut, det var en minibuss något större än VW:s dito och med motorn fram. Den och övrigt mekaniskt togs från Volga GAZ-21. Motorn var på 2,5 liter och 75 hästkrafter vilket gjorde 977 till en rätt kraftig vagn i sin klass. Fast den var ju i och för sig den enda i sin klass, och för köparna spelade det inte så stor roll för den gick inte att köpa för vanligt folk.
RAF 977 användes bara inom statliga förvaltningar och som bland annat ambulanser, brand- och flygplatsfordon. En variant, 977I, hade extra glasrutor i taket samt ett soltak, ungefär som på VW:s Samba.
Dessa användes av Intourist som sight-seeingbussar. Ett undantag fanns dock. Familjer som hade fler än fem barn kunde söka tillstånd att få köpa eller hyra den.
Export var inte påtänkt, men några gick ändå till Sovjets satellitstater Bulgarien och Ungern, en sändning skickades även till Kuba.
Efterfrågan var såpass stor ändå att 1966 började den även tillverkas i Jerevan, som numera är Armeniens huvudstad. Där gjordes den som ErAZ 762 ända fram till 1996. Men i Riga så ersatte man trotjänaren 977 med en ny modell 1976. Den hette 2203, även kallad Latvija.
Den var uppdaterad på de flesta punkter, därmed inte sagt att den var särskilt modern. Motorn var nu på 95 hästar och kom från Volga GAZ-24. Mycket annat togs från Moskvitch 408 och 412. Den var även numret större, nu drygt fem meter lång och två meter bred.
Liksom föregångaren var det statlig förvaltning som gällde, samt kollektivtrafik. 2203:an genomgick inga nämnvärda förändringar, men det gjorde dess omgivning. Sovjetunionen löstes upp, nu kom den nya turbulenta tiden med anpassning till marknadsekonomi och omvärlden och sådant. RAF befann sig nu i det självständiga Lettland, ägt av den nya staten, och i princip avskuren av moderlandet, och marknaden i Ryssland. Det tog lång tid innan relationerna med de nya baltiska staterna tinades upp.
Men nu behövde man ju inte Ryssland, resten av världen fanns ju, och det fanns även intresse för fabriken i Riga från både Europa, Japan och Korea. Men vid närmare granskning så drog sig utländska spekulanter ur. Dock skapade man kontakt med IAD i England, för en design på en ny modern RAF för den öpnna marknaden. Dom kunde göra en prototyp som såg modern ut, men RAF kunde inte göra så mycket vidare modernt i själva innehållet.
Istället byggde man vidare på 2203:an efter behov, den sista bilen som rullades ut från deras fabrik 1997 var en specialmodell kallad 3311, ironiskt nog en begravningsbil, året efter gick man i konkurs
Raf 977 gick aldrig på export, men några hamnade ändå i Finland och minst en hittade till Sverige
efterföljaren RAF 2203.
Roksana , en Raf för den nya moderna tiden. Tyvärr spring tiden förbi den alldeles för snabbt.
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.