Långsam, bara två dörrar och trång. Ändå köpte den svenska polisen in totalt tusen exemplar av Volkswagen Typ 1.
När polisen blev statlig 1965 var Bubblan en del av omdaningen. Nytänkandet lånades från Tyskland. I München hade enmanspatrullering testats med gott resultat, statistik visade att få polisingripanden krävde två man. Nu skulle metoden med en liten polisbil och en ensam polis användas i Sverige.
Polisbilarna var utrustade med radio och bandspelare, med den skulle polismannen tala in sina iakttagelser och efter passet lämnades bandet in till vakthavande befäl.
Polisen i Stockholmsområdet, Göteborg, Eskilstuna, Nyköping, Katrineholm, Strängnäs, Norrköping, Linköping, Motala och Karlstad började med enmanspatrullering medelst Volkswagen.
Polisbilarna var utrustade med radio och bandspelare, med den skulle polismannen tala in sina iakttagelser och efter passet lämnades bandet in till vakthavande befäl.
Polisen i Stockholmsområdet, Göteborg, Eskilstuna, Nyköping, Katrineholm, Strängnäs, Norrköping, Linköping, Motala och Karlstad började med enmanspatrullering medelst Volkswagen.
Det här var den första Volkswagen Typ 1 som den svenska polisen köpte in.
Göteborgspolisen tilldelades fem stycken VW 1300. Där skulle de ersätta motorcyklarna vintertid. Det ansågs att det inte var hälsosamt för motorcykelpoliserna att utsättas för väder och vind under ett helt arbetspass vintertid.
Sett ur polischefernas perspektiv fanns det många skäl till att använda enmansbetjäning: Polismannen skulle verka utanför bilen och ge allmänheten möjlighet till kontakt med polisen. De var att betrakta som en fotpatrullerande polisman som fått ett fortskaffningsmedel som gav skydd, radiokontakt och snabb transport mellan olika platser.
Men om någon gripen skulle föras till en polisstation var den trånga tvådörrarsbilen inte särskilt lämplig.
Sett ur polischefernas perspektiv fanns det många skäl till att använda enmansbetjäning: Polismannen skulle verka utanför bilen och ge allmänheten möjlighet till kontakt med polisen. De var att betrakta som en fotpatrullerande polisman som fått ett fortskaffningsmedel som gav skydd, radiokontakt och snabb transport mellan olika platser.
Men om någon gripen skulle föras till en polisstation var den trånga tvådörrarsbilen inte särskilt lämplig.
Volkswagenbilarna hittade trots allt många användningsområden. Kvarterspolis, rytteriet, trafikpolisen och inte minst hundpatruller använde den. Polishunden placerades då på en brits i baksätet.
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.