Att bli utnämd till att få vara "pace car" i de stora racingtävligarna är en stor ära, och högst smäller det att få vara pace car på den legendariska Indianpolis 500.
Detta blev Mustang premiäråret 1964 och tre stycken cabrioleter sändes till Holman & Moody i North Carolina för att modofieras för uppdraget.
Bortsett från dekor, så utrustades de med fyrväxlad manuell låda, högfartsdäck,lätt sänkning av fjädringen och dessutom styvades den upp påhögersidan, man kör ju vänstervarv hela vägen på Indy 500. Dessa hade dessutom den nya 289" motorn, som skulle ersätta den mindre 260" V8:an. Av de tre cabrioleterna så användes bara två, den tredje, hum, startade inte på tävlingsdan...
Dessutom byggdes de 35 stycken extra pace car cabrioleter för VIP-användning under tävlingshelgen, dessa såg likadana ut men hade standard 260" motor. Sen kom man att bygga pace car coupéer också som var så att säga utom tävlan. Dessa erbjöds Fords återförsäljare runtom i landet genom en intern tävling. De dealers som sålde bäst före Mustangens introduktion fick kvoterat till sig dessa pace cars. Och konkurrensen var hård, så det resulterade i att 36 säljdistrikt i USA kunde få dela på 180 stycken sådana, utöver det byggdes det tio till så dessa coupéer gjordes alltså bara i 190 exemplar. Dessa "pace car replicas" gjordes i Pace Car White, en speciell kulör för dessa, de 3+35 originalen hade ju lackats i Wimbledon white. Dom fick vit och blå inredning, utrustades med styrservo och automatlåda. Försäljningscheferna bjöds sedan in till Dearborn där de fick nycklarna till sina pace cars av Fords chef mr Lee Iacocca personligen.
Bortsett från dekor, så utrustades de med fyrväxlad manuell låda, högfartsdäck,lätt sänkning av fjädringen och dessutom styvades den upp påhögersidan, man kör ju vänstervarv hela vägen på Indy 500. Dessa hade dessutom den nya 289" motorn, som skulle ersätta den mindre 260" V8:an. Av de tre cabrioleterna så användes bara två, den tredje, hum, startade inte på tävlingsdan...
Dessutom byggdes de 35 stycken extra pace car cabrioleter för VIP-användning under tävlingshelgen, dessa såg likadana ut men hade standard 260" motor. Sen kom man att bygga pace car coupéer också som var så att säga utom tävlan. Dessa erbjöds Fords återförsäljare runtom i landet genom en intern tävling. De dealers som sålde bäst före Mustangens introduktion fick kvoterat till sig dessa pace cars. Och konkurrensen var hård, så det resulterade i att 36 säljdistrikt i USA kunde få dela på 180 stycken sådana, utöver det byggdes det tio till så dessa coupéer gjordes alltså bara i 190 exemplar. Dessa "pace car replicas" gjordes i Pace Car White, en speciell kulör för dessa, de 3+35 originalen hade ju lackats i Wimbledon white. Dom fick vit och blå inredning, utrustades med styrservo och automatlåda. Försäljningscheferna bjöds sedan in till Dearborn där de fick nycklarna till sina pace cars av Fords chef mr Lee Iacocca personligen.
Pace car chaufför på Indy 500 1964 var Benson Ford.
Förtjänstfulla säljare väntar ivrigt på nyckarna till den nya bilen
Ford Mustang har efter det fått äran att vara pace car på Indy 500 åren 1979 och 1994. Här nedan syns dom alla tre.
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.