Ford T-fünf

Få bilmodeller har någonsin haft sådan genomslagskraft som Ford Mustang när den presenterades i april 1964.
Lyrisk motorpress och förväntansfulla kunder skapade en efterfrågan som saknade motstycke, detta gjorde Mustang till ett etablerat varumärke redan från dag ett. 

Förutom i Västtyskland, för där var nämligen namnet "Mustang" patentskyddat av Krupp AG, som byggde en dumpertruck under detta namn.

Krupp erbjöd Ford att köpa rättigheterna till namnet för det i sammanhanget väldigt låga $10 000. Men istället så valde man av nån outgrundlig anledning att rätt och slätt sälja Mustanger i Tyskland under namnet T-5.
Det märkliga modellnamnet har ingen speciell betydelse, men var ett av projektnamnen för Mustangen under utvecklingsskedet.
Vad som skiljde de tyska T-5;orna var givetvis emblemen, allt som det stod Mustang på togs bort, rattnavet, navkapslarna,  handskfacksluckan fick blanka inlägg, och alla yttre emblem byttes ut.
Noteras bör också hur slående likt T-5 emblemet är det reguljära Mustang GT emblemet.

Alla T-5 bilar byggdes i USA, för premiäråret i huvudfabriken i Dearborn, men under 1966 så flyttades produktionen över successivt till sammansättningsfabriken i Metuchen.
Även om man vid det här laget också satte ihop Mustanger vid Fordfabriken i Nederländerna så kom märkligt nog inga T-5:or därifrån.

Motor och övriga utrustningsalternativ var i princip oförändrat gentemot vagnarna som stannade på hemmaplan. Av nån anledning verka de flesta av 1965-68 års modeller levererats med De Luxe Pony inredning som standard, och dessutom heavy-duty option package. 
På motorsidan verkar det som om ingen T-5 byggts med de större extrema motorerna som Cobra jet 428 och Boss-utförandena, även om de fanns med i T-5 broschyren.
Det lär till och med varit exportförbud på dessa värstingmaskiner.   I Tyskland gjordes även egna broschyrer och instruktionsmanualer, på tyska, för T-5, modellen blev där liksom annorstädes väldigt populär.

Men det fanns dock en möjlighet att få sin T-5 som en "riktig" Mustang och det var genom de amerikanska militärbaserna. 
Dom hade egna kanaler för bilförsäljning och kunde alltid erbjuda sina soldater och anställda på baserna runt om i världen nya bilar till bra rabatterade priser. Att sedan soldaterna hade näst intill gratis bensin gjorde ju inte saken sämre heller. På tyska militärbaser kunde personalen beställa en T-5 och sen alltså få en Mustang levererad med riktiga beteckningar.  

T-5 beteckningen fick hänga med rända fram till 1979, okänt hur många som i slutändan är riktiga T-5:or men det såldes sådär runt 4-500 per år i Tyskland, en rätt bra siffra för en sådan här bil på Europamarknaden.
Krupps rättigheter till Mustangnamnet löpte inte ut förrän i december 1979, och efter det var det fritt fram för Ford att efter 15 år få använda sitt eget namn på sina bilar i Tyskland också. 

 Så här många T-5 byggdes det 1964-73.
1964:  234
1965: okänt
1966: 624
1967: 758 (coupe:453, fastback 154, convertible 151)
1968: 480 (coupe:286, fastback:190, convertible: 85)
1969: 486 (coupe:217, fastback:173, convertible:94) 
1970: 377 (coupe:175, fastback:143, convertible:59) 
1971: 547 (coupe:193, fastback:277, convertible:77) 
1972: 452 (coupe:172, fastback:230 , convertible:50) 
1973: 531 (coupe:148, fastback:299 , convertible:84)