Friggebilen!

Det är nog den vackraste vägbeskrivning som uttalats i min telefonlur.
"Efter polcirkeln första höger. Efter andra lyktstolpen är det femtio
meter nedströms."



Uttalat på det där stadiga vis man bara hör norröver. Det är Björn
Lindell i Jokkmokk som berättar vägen till sitt och hustrun Evas
vackert belägna hem längs Lilla Lule älv. Det är sensommar och
färskpotatisen är färsk och det vankas sill och jordgubbar och
kokkaffe.



Men det är svårt med koncentrationen. Vi är noggrant betittade av ett
ansikte som sticker fram under ett tak i uthuslängan, ett fejs som
trotsar all beskrivning.



Det är bevisligen inget stickspår draget in på
gårdsplanen, annars skulle man kunna svära på att en vänligt sinnad
rälsbuss rullat in på tomten. Men det är en Saab 95 årsmodell 1965.



Fast ändå inte. Den här Saaben har tvålågigt gasolkök, dubbelsäng,
kylskåp och plats för en båtmotor i handskfacket. Det var
verk­stadsinnehavare Torsten Johannesson i Ramsele som i början av
1960-talet fick en ljus idé. Husvagnslivet hade sedan 1950-talet
försiktigt börjat spira, en semesterform som i bekvämlighet vida
översteg tältlivets umbäranden.



Men var det ändå inte lite opraktiskt att släpa omkring på en separat låda? Varför inte motorisera själva husvagnen?



Idéerna omsattes så småningom i två prototyper, byggda på Saabdelar.
Den första byggdes på en Saab 92 men blev trots stora ansträngningar
aldrig godkänd av besiktningen.



Den andra husbilen byggdes på Saab 95, med trecylindrig tvåtaktare. Den
gavs ett eget chassi i form av balkar med utliggare till en bredd av
två meter. Drivaxlarna förlängdes och en tvåtaktsmotor tog inte mycket
plats. Resten var en trästomme klädd med aluminium och invändigt
träskivor.



Rattstången fick vinklas om och rattväxelspaken ersattes av en
golvspak, lite snett bakom föraren. 95:ans rör-bakaxel var stabil och
tog liten plats.



Resultatet blev så bra att Biltjänst som firman hette (och fortfarande
heter) började fundera i termer av serietillverkning, något som stod
att läsa i en stort uppslagen artikel i Expressen i september 1965.



Drygt 20 per år skulle nog gå bra om efterfrågan bara tog fart.
Kvällstidningen var lite prövande till begreppet "husbil", kanske var
det första gången ordet användes i Sverige?



Ett enkelt reklamblad togs fram, sannolikt i samband med en förevisning
på Tekniska Mässan i Stockholm och där stod att läsa att husbilen var
helt idealisk för resande, som servicevagn eller som uppackningsvagn
för modehus. Men naturligtvis också som semesterredskap för fyra
personer.



Inte bara konceptet som helhet skapade rubriker, den klurigt
komponerade grillen med halvor från en Volvo Amazon och en mittendel
från Saab väckte uppseende.



Nu blev det ändå ingen tillverkning, trots att Saab själva enligt
tidningsuppgifter följde projektet med intresse. Bil nummer ett är
försvunnen, den lär ha slutat sina dagar nesligt uppskuren till
torgvagn, men bil nummer två levde vidare i det tysta.



- Pappa tyckte om att fiska så han köpte den någon gång på 1960-talet, berättar Björn Lindell.



- Jag vet inte hur han kom över den, men han körde omkring mycket här i
trakterna och det blev flera vändor till Nordkap, men också runt
Stockholm där mamma och pappa bodde en period.



Konstruktionen måste vara robust, för idag står mätaren på 7 650 mil.
Den trecylindriga tvåtaktsmotorn byttes ut mot en V4 på 1970-talet och
Björn Lindell minns när han 1976 fick hämta bilen i Lidköping efter att
pappa Nils Bäckström hastigt insjuknat. Då skulle den nya motorn in på
första service. Sedan dess har den gått drygt 1 000 mil.



- Jag ärvde bilen efter pappa och vi körde den ibland. Sommaren 1981
for jag till och från jobbet med den. Fast mest har den stått här på
gården. Du förstår, jag är en tältmänniska. Så jag tänkte att börja
använda den mer när jag tappade lusten för att tälta, men det blev så
först för tre år sen, säger Björn som bland många yrken varit
kartritare, malmprospekterare och turistbusschaufför.



Därför blev den mest barnbarnens lekstuga, men också en avskild tonårsboning när sonen en vinter ville ha eget.



- Vi skotta upp snö runt den, det såg ut som han bodde i en igloo, säger Eva Lindell med ett skratt.



Först 2004 besiktigades husbilen igen och en liten uppfräschning
invändigt var nödvändig, med ny väggbeklädnad och ny golvmatta.
Mahognyfanéren och bänkskivorna var fortfarande i gott skick. Rutorna
var repiga och ersattes.



För att garanterat slippa vattenintrång lät Björn Lindell en
husvagnsfabrik i Vuollerim ersätta de skarvade takplåtarna mot en enda
stor plåt. Från början var taket klätt med väv.



Exteriören är orörd sedan fadern Nils Bäckströms tid, inklusive en
penselstrykning i grönt, lite små krocksår, några spackelsläpp.
Karossen är lite allmänt nött, men i ett väldigt charmigt skick. Av
någon outgrundlig anledning förblev dörren röd, bilens originalkulör.



Björn Lindell kliver in genom husdörren, tråcklar sig vant på plats och
kör ut med den märkliga saken. V4-motorn är in i gjutgodset en friskus
och bortsett en läckande kopplingscylinder är mekaniken i topptrim. Jag
tar plats i bakre soffgruppen.



Så bär det iväg.



Det är en udda film som rullas upp, för att uttrycka sig milt. Björn
rakryggad i ett hörn, strax framför köket, mitt i flödande dagsljus
från tre väderstreck. Kassetten intryckt och lite svensktopp från
främre högtalaren.



Overklighetskänslan blir inte mindre när jag själv får ynnesten att ta
över kommandot. Det är som att köra ett litet - hus. En liten
Friggebil. Växlingen kräver mild hand, men lägena är tydliga efter lite
motorisk finputs.



Den intelligenta finessen med frihjul blir i husbilen extra tydlig, man
kör den med fördel på rull då och då. V4:an brummar råstarkt men gör
förvånansvärt lite väsen av sig under den välisolerade mahognylådan.
Kontakten med vägen är Saabisk utan originalets abnorma tungroddhet.
Det går mjukt och bekvämt utan påträngande skrammel eller ens vindbrus.




Marchfart vid vindstilla är 85 km/h, ren njutningsfart . Vi tar paus på
Jokkmokks camping. Från glest uppsatta tält och någon förstrött
parkerad husvagn kommer ur intet ett tjog människor, anfaller med
digitalkameror och sträckta armar.



Intresset har också varit enormt för den anspråkslösa annons på
blocket.se som Björn Lindell har satt ut, för nu ska husbilen säljas
och mobilen ringer i ett kör.



Ansatta från alla håll finner vi det säkrast att diskret, nåja,
avlägsna oss. Ett tryck på startknappen lite till höger på den mjukt
formade instrumentbrädan i mahogny, rätt växel och så iväg.



Genom den breda bakrutan syns en hel omgång halvöppna munnar.