Den lättaste 911:an genom tiderna är också den mest sällsynta
Porsche har varit synonymt med motorsport ända sedan de första bilarna lämnade fabriken. 911 var inget undantag - den visade sig snabbt bli populär främst i rally men hävdade sig även i tävlingar som Monte Carlorallyt. Prestandan var dock ganska modest i de tidiga bilarna.
Lite mer intressant blev det när den uppskruvade 911S kom 1966, men man hade redan planer på att göra en renodlad banracer av 911:an - det skulle bli Porsche 911R.
Ferdinand Piëch som basade för utvecklingsavdelningen visste vad som behövde göras - banta ner en 911 så mycket det bara var möjligt.
Plåt byttes mot glasfiberplast, glas mot plexiglas. Hålborren fick också arbeta flitigt i karossen. Arbetet med att sätta ihop de nya plastdelarna och panelerna lejdes ut till firman Karl Bauer.
Baklamporna ersattes av ett par små runda lampor, till och med de små ventilationsgallren fram togs bort.
På insidan slängdes allt onödigt som isolering, mattor, värmepaket, överflödiga mätare bort. Dörrhandtagen ersattes av plaststroppar.
När man filat bort varenda gram man kunde, så började man se sig om efter en vettig motor att sätta i den. Det blev maskinen ur racerbilen 906 på 220 hästkrafter, med vevhus i magnesium sparades också vikt. Tankad och klar vägde 911R blott 820 kg.
Det stora elddopet kom att bli Marathon de la Route 1967. Ett 84-timmars tortyrpass runt Nürburgring - och det loppet vann man med bred marginal.
Efter det åkte man till Monza, i tre dagar och tre nätter kördes 911R för fullt spjäll runt banan. När man var klar med det hade man satt fem världsrekord och 14 klassrekord! Man hade kört över 2000 mil med en snittfart på 209km/h!
De fåtal 911R som färdigställts kunde bara ställa upp i diverse prototypklasser, men Ferdinand Piëch ville se bilen homologiserad för att kunna tävla på allvar med den. Det skulle då behöva byggas 200 stycken i en gatversion av 911R.
Men bygga bilar är dyrt - för dyrt tyckte ledningen och gav projektet kalla handen.
Det gjordes enbart 19 stycken av den vassa superlätta 911R – modellen anses idag vara något av en helig graal bland Porschar.
Lite mer intressant blev det när den uppskruvade 911S kom 1966, men man hade redan planer på att göra en renodlad banracer av 911:an - det skulle bli Porsche 911R.
Ferdinand Piëch som basade för utvecklingsavdelningen visste vad som behövde göras - banta ner en 911 så mycket det bara var möjligt.
Plåt byttes mot glasfiberplast, glas mot plexiglas. Hålborren fick också arbeta flitigt i karossen. Arbetet med att sätta ihop de nya plastdelarna och panelerna lejdes ut till firman Karl Bauer.
Baklamporna ersattes av ett par små runda lampor, till och med de små ventilationsgallren fram togs bort.
På insidan slängdes allt onödigt som isolering, mattor, värmepaket, överflödiga mätare bort. Dörrhandtagen ersattes av plaststroppar.
När man filat bort varenda gram man kunde, så började man se sig om efter en vettig motor att sätta i den. Det blev maskinen ur racerbilen 906 på 220 hästkrafter, med vevhus i magnesium sparades också vikt. Tankad och klar vägde 911R blott 820 kg.
Det stora elddopet kom att bli Marathon de la Route 1967. Ett 84-timmars tortyrpass runt Nürburgring - och det loppet vann man med bred marginal.
Efter det åkte man till Monza, i tre dagar och tre nätter kördes 911R för fullt spjäll runt banan. När man var klar med det hade man satt fem världsrekord och 14 klassrekord! Man hade kört över 2000 mil med en snittfart på 209km/h!
De fåtal 911R som färdigställts kunde bara ställa upp i diverse prototypklasser, men Ferdinand Piëch ville se bilen homologiserad för att kunna tävla på allvar med den. Det skulle då behöva byggas 200 stycken i en gatversion av 911R.
Men bygga bilar är dyrt - för dyrt tyckte ledningen och gav projektet kalla handen.
Det gjordes enbart 19 stycken av den vassa superlätta 911R – modellen anses idag vara något av en helig graal bland Porschar.
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.