Henney Kilowatt initierades med de bästa av förutsättningar. Det här är vad man började med.
- Henney, välrenommerad karossbyggare med anor från 1868. På femtiotalet mest kända för ambulans och limousinekarosser på Packard.
- Emerson Radio Corporation, Störst i USA på elektronik och batterier sedan 1912.
- Eureka Williams Company, också de stora inom elektroniska saker och hushållsartiklar. Startades 1909 och sedan 1953 ingick i Henney
- Exide, ledande på batterier till just bilar och pionjärer på området. Startades redan 1888.
- Lee DuBridge. Fysiker och chef över Caltech.
- Victor Wouk. Ingenjör på Caltech, han kom att bli ansvarig för kraftreglering och motorstyrning i elbilen. Hans principer inom det kom senare ligga till grund för att bygga dagens hybridbilar. Han konstruerade själv den första hybridbilen 1972.
- Linus Pauling. Nobelpristagare i kemi, ansedd som en av de viktigaste vetenskapsmännen i modern tid. Dessutom fick han Nobels fredspris också, 1962.
Alla ovanstående kom nu att ingå i ett konglomerat som kallades National Union Electric Company, vars plan var att bygga en modern elbil. Elektricitet som drivkälla var en gång i bilens begynnelse rätt vanligt. Men den konkurrerades snabbt ut av förbränningsmotorn.
Några elbilstillverkare lyckades klamra sig fast in på 1930-talet men med fåtal bilar gjorda. Sen var dom utdöda på allmänna marknaden. Kunde National Union med all kompetens de hade samlat ihop återuppväcka den igen?
Henney hade uppdraget att fixa en kaross till bilen, men vad skulle man använda för skal? Jo, man vände sig till Renault. Deras Dauphine var en lätt smidig bil som man såg lätt kunde anpassas med batteripaketen.
Det finns olika uppgifter på att man antingen beställde 100 tomma karosser, alternativt att Henney fick loss pressverktyg att göra dem själva.
År 1959 rullade de första elektrifierade Dauphinerna ut från Henneys karossdivision i Canastota, New York, under namnet Henney Kilowatt.
De hade ett 36-volts system kopplat med 18-volts batteripaket i serie. Det räckte till en toppfart på drygt 60 km/h och en räckvidd på 6 mil. Kort sagt, det räckte inte.
Så till 1960 års modell hade Eureka Williams konstruerat ett 72-voltsystem. Nu kunde Kilowatten komma upp i drygt 100 km/h och tio mil på en laddning. Det räckte egentligen inte det heller.
På två år lyckades man endast sälja 47 bilar, pris och prestanda låg Henney Kilowatt i fatet. Bagageutrymme var naturligtvis obefintligt också. Henney Kilowatt salufördes för 3 600 dollar, vilket var mer än dubbelt så mycket som en vanlig Dauphine. Eller för den delen en lyxig Buick Invicta cabriolet med V8…
De allra flesta bilarna köptes av elbolag som servicebilar, de såg det antagligen som en bra gimmick. Bara något dussin hamnade hos privata köpare.
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.