Under senare halvan av sextiotalet var det prestanda som stod i fokus.
Muskelbilarna från USA fick bara mer och mer effekt. I Europa var också hästkraftkriget igång, sportigare och snabbare gällde.
Idag legendariska sportbilar kom ut i parti och minut, Lamborghini Miura, Iso Grifo De Tomaso Mangusta med mera. Jaguar E-type och Porsche 911 som hade en del år på nacken såldes med oförminskad popularitet.
Holden byggde präktiga familjebilar och praktiska pickuper - utes, det fanns inte skuggan av sportighet någonstans.
Men vad man hade var ett par hyggliga motorer och en ny modern bil, Torana. Så man skred till verket att skapa en riktigt häftig sportbil baserad på det man hade, nya LC-serien av Torana som kom 1969. Nu fanns det med nya modellen en ganska vass variant som kallades GT XU-1 som stod ut bland resten med bland annat en 160 hästars treliters sexa.
Den tog man , samt satte skivbromsar runt om, där började GTR-X ta form.
Den kilformade karossen gjordes i glasfiber, och var trots sin extrema form praktiskt tänkt.
För det här var ingen show car, det var en allvarligt menad prototyp för att sätta produktion. Det fanns idéer om att utveckla insprutning till motorn, och en rad andra avancerade trim och finesser. Det mesta fick dock stryka på foten för hålla nere kostnaderna.
Karossen försågs med rejäla dörrar och en stor hatchbacklucka bak, under den låga huven fick man plats med Torana XU-1 motorn med tre weberförgasare. Detta räckte till en toppfart på 210km/h, nånting man säkert skulle kunna skruva upp på sikt. Antingen med befintlig motor eller en ny liten V8.
En helt färdig bil gjordes och testades grundligt, två andra prototyper började göras men ingen av dom verkar blivit färdigställd. Men skulle den kunna gå att tillverka då? Jo det räknades på det och det gjordes till och med en kortfattad broschyr.
Men vad hände sen då?
Datsun 240Z hände… en sportig bil för överkomliga pengar som tog världen fullkomligt med storm, mot den skulle GTR-X inte ha någon chans alls.
Andra faktorer spelade också in, prognosen för mer potenta sportbilar var inte densamma 1970 som den varit några år innan, och dessutom var ju Holden till syvende och sist underordnat General Motors. Och där fanns redan en sportcoupé som sålde bra, Opel GT. Förvisso en rätt beskedlig vagn, men hos GM bestämde man att ’overseas’ ute i den stora världen, skulle GM bara ha EN sån typ av bil och det fick fortsätta bli Opel GT.
De andra två halvfärdiga då? Jo den ena skickades till skrotpressen, den andra är under renovering, och någon passade även på att smussla undan karossformarna. Så kanske någon framöver kan bygga en GTR-X till?
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.