Det är 40 år sedan vi körde över på höger sida - i dag är propagandaprylarna inför omläggningen samlarsaker.
Det var en manöver av militära dimensioner. 8 000 uniformerade
trafikövervakare kommenderades ut i svinottan söndagen den 3 september
1967 med understöd av 100 000 specialutbildade medhjälpare i civil
förklädnad. Cirka 19 000 övergångsställen hårdbevakades. Natten hade
varit gastkramande tyst, mellan klockan ett och sex slumrade alla
förbränningsmotorer unisont för första och enda gången i landets
historia, inte ett fordon var i rörelse. 04.50 till 05.00 skedde själva
övergången, långsamt, med spända bröstkorgar hos dem som vågat sig ut.
Detta var kulmen på flera års propaganda som infiltrerat varenda por av
samhällskroppen. Sverige hade gått över till höger.
Det är fyrtio år sedan nu.
Här är prylarna som förhindrade blodbadet.
Mitt på panelen
Det lutande H-et var ett verk av formgivaren Jonny Lind, som var mer än
missnöjd med resultatet. Vetenskapliga rön och lagkrav vägde tyngre än
estetiska hänsyn och kommittéhanteringen gjorde att formgivaren helst
inte ville kalla H-et för sitt.
Bara det att göra reflexbandet på masonitskyltarna en millimeter
bredare skulle fördyra projektet med 15 000 kronor. 2,5 år tog
projektet och H-et syntes överallt, inte minst på klistermärkena att
sätta på instrumentpanelen. Just detta exemplar är nytillverkat.
Klubbnål für alle
Ett kavajmärke kan markera medlemskap i en exlusiv klubb, men i
H-klubben uppbar varenda svensk ett obligatoriskt medlemskap efter ett
beslut i Riksdagen 1963. Själva folkomröstningen hölls redan 1955 och
den var entydig - nej till högerkörning. Hela 83 procent ville ha kvar
vänstertrafik, men det var bara drygt varannan röstberättigad svensk
som orkade till vallokalen. Börjar det inte bli dags att kräva folkets
vilja - återgång till vänstertrafik!
En blixt till höger
En skir gjutning i mjukgjord plast, klar att sätta i vindrutans
nederkant, en elegant påminnelse om att hålla till höger. Köpt sviniöst
dyrt på en antik- och kuriosamässa, säkert en hundring. Men ibland
måste man äga.
Posttraumatisk stress
Om H-trosorna (jo, sådana fanns) kan sägas höra till de lite smalare
kommunikationssätten var H-frimärkena en folklig bredsida för 35 öre.
Riktigt snygga, nästan suggestiva med en stiliserad ödslig
evighetsraka, ritad av konstnären Pierre Olofsson som var mannen som
tog Saab till nya kulörta himlar på 1960- och 70-talen.
Lek och lär
En generös spelplan. En vetgirig familj. Några timmar att slå ihjäl.
Någon som minns de analoga familjespelen och när det fanns tid att
spela dem? Här förenades både nytta och nöje och man kunde gemensamt
skratta åt små incidenter som "Ljuddämpare lossnat - gå till
verkstaden". Att köra om till vänster straffades hårt - stå över fem
kast!
Luden bokstav
En av de starkaste kampanjsymbolerna någonsin, här i fluffigt utförande
att placera i galonbaksätet. Omvänd färgställning på andra sidan och
väldigt svensk i sin framtoning. Luktar inget vidare. Så här fick gärna
en digital TV-box se ut.
trafikövervakare kommenderades ut i svinottan söndagen den 3 september
1967 med understöd av 100 000 specialutbildade medhjälpare i civil
förklädnad. Cirka 19 000 övergångsställen hårdbevakades. Natten hade
varit gastkramande tyst, mellan klockan ett och sex slumrade alla
förbränningsmotorer unisont för första och enda gången i landets
historia, inte ett fordon var i rörelse. 04.50 till 05.00 skedde själva
övergången, långsamt, med spända bröstkorgar hos dem som vågat sig ut.
Detta var kulmen på flera års propaganda som infiltrerat varenda por av
samhällskroppen. Sverige hade gått över till höger.
Det är fyrtio år sedan nu.
Här är prylarna som förhindrade blodbadet.
Mitt på panelen
Det lutande H-et var ett verk av formgivaren Jonny Lind, som var mer än
missnöjd med resultatet. Vetenskapliga rön och lagkrav vägde tyngre än
estetiska hänsyn och kommittéhanteringen gjorde att formgivaren helst
inte ville kalla H-et för sitt.
Bara det att göra reflexbandet på masonitskyltarna en millimeter
bredare skulle fördyra projektet med 15 000 kronor. 2,5 år tog
projektet och H-et syntes överallt, inte minst på klistermärkena att
sätta på instrumentpanelen. Just detta exemplar är nytillverkat.
Klubbnål für alle
Ett kavajmärke kan markera medlemskap i en exlusiv klubb, men i
H-klubben uppbar varenda svensk ett obligatoriskt medlemskap efter ett
beslut i Riksdagen 1963. Själva folkomröstningen hölls redan 1955 och
den var entydig - nej till högerkörning. Hela 83 procent ville ha kvar
vänstertrafik, men det var bara drygt varannan röstberättigad svensk
som orkade till vallokalen. Börjar det inte bli dags att kräva folkets
vilja - återgång till vänstertrafik!
En blixt till höger
En skir gjutning i mjukgjord plast, klar att sätta i vindrutans
nederkant, en elegant påminnelse om att hålla till höger. Köpt sviniöst
dyrt på en antik- och kuriosamässa, säkert en hundring. Men ibland
måste man äga.
Posttraumatisk stress
Om H-trosorna (jo, sådana fanns) kan sägas höra till de lite smalare
kommunikationssätten var H-frimärkena en folklig bredsida för 35 öre.
Riktigt snygga, nästan suggestiva med en stiliserad ödslig
evighetsraka, ritad av konstnären Pierre Olofsson som var mannen som
tog Saab till nya kulörta himlar på 1960- och 70-talen.
Lek och lär
En generös spelplan. En vetgirig familj. Några timmar att slå ihjäl.
Någon som minns de analoga familjespelen och när det fanns tid att
spela dem? Här förenades både nytta och nöje och man kunde gemensamt
skratta åt små incidenter som "Ljuddämpare lossnat - gå till
verkstaden". Att köra om till vänster straffades hårt - stå över fem
kast!
Luden bokstav
En av de starkaste kampanjsymbolerna någonsin, här i fluffigt utförande
att placera i galonbaksätet. Omvänd färgställning på andra sidan och
väldigt svensk i sin framtoning. Luktar inget vidare. Så här fick gärna
en digital TV-box se ut.
Relaterade bildspel
Mer från Klassiker
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.