Högtflygande planer från Austin

Första världskriget var det stora genombrottet för flyget, och Herbert var inte sen att haka på det. 1917 satte han upp en flygplansbyrå i företaget och redan i September samma år flög AFB-1 för första gången. Motorn kom från Hispano Suiza och var på 200 hästkrafter. AFB var initialerna för kapten Albert Ball, ett flygaress som under sin korta karriär hann ge en hel del input i hur ett plan skulle konstrueras och uppföra sig. Kapten Ball omkom över Västfronten i July 1917 ,blott 20 år gammal. 

Ett triplan byggdes också under 1917, AFT-3 Osprey,  som konkurrent till Sopwith Snipe, men då den senare hade bättre prestanda så föll valet på den istället. Vid sidan om byggde Austin även plan på kontrakt  från andra tillverkare under denna tid, av Royal Aircraft Factorys designer byggde man hela 1150 stycken av typen SE-5 och 57 stycken Fe-7:or, dessutom skall fyra Bristol F2b ha gjorts i Longbridge också.  

 

AFB-1 och AFT-3 projekten lades ner efter den enda prototypen hade testats färdigt, istället började man utveckla den tvåsitsiga Greyhound med ABC Dragonfly stjärnmotor på 320 hästkrafter, och var ganska snarlik Bristol F2B i både layout och användningsområde. Den kom dock för sent för kriget på grund av problem med motorerna och den premiärflögs inte förrän våren 1919, tre stycken  Greyhound byggdes.

 

Nästa konstruktion var ett plan för fredstid och kallades Whippet. Här man använde sig av en liten Anazimotor på bara 45 hästkrafter, vilket ändå räckte till för att ge hyggliga flygegenskaper.  Kanske var man ute efter att skapa ett slags folkflyg redan då, för vingarna var dessutom fällbara för enklare förvaring och priset skulle ligga på runt 450 pund, ungefär som en medelstor bil vid samma tid. Vid premiärvisningen på Olympiamässan 1920 var prislappen dock lite högre och trots fler orders så lade man ner produktionen efter bara sju stycken hade byggts.

Kestrel var en vidareutveckling av Whippet, samma slags stålrörsram användes och även de hopfällbara vingarna, men en betydligt kraftigare motor från Beardmore på 200 hästkrafter användes istället. Främst var siktet ställt på en tävling som det nybildade flygministeriet anordnade vid Martlesham i augusti 1920, och Austins Kestrel kom på tredje plats i sin klass.  Men trots det sågs inga hugade spekulanter till för denna modell heller, så efter det lade man hela Austin Motor co. Aero Division i malpåse, och fokuserade istället helt på att bygg person- och lastbilar. 

 

Austin byggde aldrig några mer flygplan i egen regi, men däremot återupptog man licenstillverkning av andras modeller under 30-talet. Fairey Battle var ett tvåsitsigt lätt bomb, torped och spaningsplan som flögs första gången 1937.  Merparten av produktionen kom att byggas av Austin i Longbridge, 1229 av totalt 2185 Batttles byggdes här.  Än ännu mer känd flygplanstyp på denna tid var ju Hawker Hurricane, som bildade ryggraden i Royal Airforce, och kom att odödliggöras under slaget om Storbritannien. Hurricane kom i tjänst 1937 och kom att byggas i hela 14533 exemplar fram till 1944 i otaliga varianter. 1940 byggdes en serie på 300 Hurricanes i Longbridge troligen alla av typen Hurricane mk.2B

Dessutom byggdes de tunga bombarna Short Stirling och Avro Lancaster här, men dessa för stora för att flygas ut ur Longbridge, så man transporterade flygplanskropparna till andra "shadow factories" som de kallades, hemliga monteringshallar för rustningsindustrin.  Austin hade en anläggning i Marston Green, och även en vid Elmdon Airfield, som låg precis intill.    

Vid sidan av detta så byggdes även många delar till den övriga flygindustrin, vingar till Bristol Beaufighter, flygkroppar till glidplanet Horsa, delar till Miles Master bland andra.