1931 hade Rolls Royce köpt upp rivalen Bentley och på nåder låtit grundaren Walter Owen arbeta kvar fram till 1935. Redan här hade man börjat samköra de båda märkena, med en liten skillnad i image, Bentley var en "drivers car" och Rolls Royce en "chauffeurs car" Bentley var för de välbärgade som gillade att framföra sina fordon själva och gärna tävlade med dom.
Efterkrigstiden innebar nya tider, man lanserade Bentley mk VI med standardkaross och under ett tag var förhållanden de omvända, den nya Bentleyn sålde mycket bättre än Rolls. Ett tag ialla fall, de kommande åren samkördes produktionen ännu mer och Bentley blev blott inget annat än Badge engineering i aristokratisk form.
Bentley sålde fortfarande bättre än kollegan/rivalen Rolls Royce, så varför inte ge den ett tråkigt namn? När Silver Cloud kom 1955 fick Bentleyversionen hetta S1. Det hjälpte inte till en början men men när man kommit fram till Cloud mk III/S3 hade Bentleys försäljning dalat.
Nu var ju som skrevs här: rolls-royce-for-massorna-silver-shadow en helt ny modern Rolls Royce under utveckling, men över otaliga koppar te bestämde man sig för att helt enkelt kalla nya Bentleyn för T1.
De kommande åren kom den närmast att föra en skugglik tillvaro, Bentley T annonserades knappt, och den enda egentliga skillnaden var grillen. Statistiken talar sitt tydliga språk, 1965-77 såldes hela 20605 Rolls Royce Silver Shadow, men bara 1852 Bentley T. Av dom var 114 coupéer, 41 stycken cabrioleter och blott nio stycken byggdes som LWB, long wheelbase.
Corniche som cabrioleten fick heta från 1971 ända fram till 1996 gjordes i 5161 exemplar som Rolls Royce, men enbart 77 stycken beställdes i Bentleytappning fram till 1984.
Nu hade man i och för sig viktigare saker att dryfta över eftermiddagsteet i Crewe än just Bentleys image. Hela flaggskeppet höll på att kantra och Rolls Royce gick i nån slags form av diskret likvidation 1970 och bilsidan ombildades till ett eget bolag, skiljt från huvudnäringen med flygmotorer. 1980 Köpte Vickers upp bolaget och nu började det hända grejer igen, en ny serie prestigebilar lanserades och även Bentley fick en uppsträckning. Nu återtogs profilen som "drivers car" igen, och dom fick namn också, som Mulsanne, Brooklands Turbo R, Eight, välljudande namn från fornstora dagar, och racerbanor. Med turbomatning och senare insprutning blev dom expresslok för det gasglada välbeställda klientelet, ordningen var återställd. 1991 drog RR och Bentley jämt i säljstatistiken, och idag, då de båda anrika märkena är helt separerade från varandra är Bentley bestsellern av de båda.
Mulliner park ward coupen känns igen på sitt annorlunda bakparti, som senare ärvdes av Corniche.
T1 James Young coupe behöll dock sedanens bakdel, produktion 15 exemplar.
T1 long wheelbase, nio exemplar.
En T-type byggdes av Pininfarina 1968.
Bentley Cornishe cabriolet 1971, 77 stycken byggdes fram till 1984. T-1 cabrioleten som fanns i katalogen 1967-71 gjordes i 44 exemplar.
Med T2-serien 1977 brydde man sig knappt ens om att byta emblem, ventilkåpor, instrument med mera var märkta RR istället för det bevingade B-et
1982 var sista året för Cornishe coupe, då hade man byggt 63 stycken sedan 1971.
Cornishen fick hänga med ända fram till 1995 men nu omdöpt till Continental, den mest sällsynta av dom är turboversionen som bara levererades i åtta exemplar.
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.