Innocentis brödföda och stora framgång var Lambrettaskootern. Tack vare den kunde Ferdinando Inncoenti ägna sig åt att börja bygga bilar med.
De första Innocentibilarna kom 1960 och var brittiska modeller från BMC som fick karosser av italienskt snitt.
Men man ville göra en egen bil, en elegant GT-coupé i stil med Iso Rivolta IR300 och liknande. Men Innocenti hade inte resuserna att ro iland med det själva så man frågade Ferrari.
Det låter inte så långsökt som man kan tro, det här var ju innan Lamborghini och De Tomaso fanns. Och Enzo Ferrari var öppen för förslag, man höll redan på med projektet 'Ferrarina' som blev ASA - mer om det här
Så 1963 satte man ihop ett team av ingenjörer från både Ferrari och Innocenti. Ferrari skulle ta fram chassi och motor, Innocentis Sandro Colombo sattes som teknisk chef för det hela.
Innocentin skulle heta 186GT - det stod för 1,8 liter - sex cylindrar. Ferrari konstruerade något på den tiden ovanligt som en V6-motor. Den var i princip en halv V12:a man modifierade ner till 1,8 liter och en effekt på runt 155 hästkrafter. Den kopplades till en fyrväxlad låda från Austin.
Chassiet blev traditionellt Ferrari med stålrör och den högen skickade man till Bertone för att klä den med något. Plus en förfrågan om att bygga framtida karosser till den. Bertone satte den unge Giorgetto Giugiaro i arbete och snart fick bilen en snygg 2+2 fastback till stor del i aluminium.
Samtidigt hade Colombo och gänget börjat bygga prototyp nummer två. Den fick en självbärande kaross och det var den som valdes för att bli produktionsbilen.
Men någon bejublad premiär med röda mattan och ovationer kom aldrig bli av - ingen produktion heller.
År 1964 blåste man av det hela - av en rad anledningar.
Den hade kostat en hel del att ta fram och Italien gick in i en lågkonjuktur, så prognosen hade försämrats betydligt för en ny lyxig GT-coupé.
Ett annat problem var försäljning och service. Innocentis organisation räckte inte till för en sådan här bil. Man sålde skooters och enklare brittiska bilar. 186GT var malplacerad där, att få en mopedverkstad att ta sig an en lyxbil med Ferrarimotor var en för stor utmaning.
Den ena bilen skrotades, den andra ställdes undan och glömdes bort i många år. Det var först 1994 när fabriken revs som den hittades långt ner i källaren och togs om hand.
Idag finns den i Ferrarimuseets samling.
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.