Jensen Interceptor hade en föregångare, från lite oväntat håll.
Att kalla Brasica Uirapuru för en föregångare till Interceptor kanske är att ta i, men liknelserna finns där. Den stora välvda bakrutan, långa motorhuven, proportionerna och att den i överlag låg i samma klass. Men Uirapurun kom redan 1964 och slutade tillverkas samtidigt som Jensen Interceptor gjorde entré.
I Brasilien rådde nästan totalt importstopp på personbilar, allt för att driva upp den egna industrin. Att göra en GT-bil i den högre klassen var ett prestigeprojekt för både Brasinca och Brasilien.
Uirapuru 4200GT var rätt konventionellt byggd med stålkaross på en fackverksram av fyrkantsprofiler. Motorn tog man från en lastbil! Chevrolets beprövade sexa på 4,2 liter försågs med tre stycken SU-förgasare och med detta gav den 155 hästkrafter.
En senare vriant - 4200GTS, fick en vass trimkam från Iskendrian lämnade hela 190 hästkrafter.
Men Uirapuru blev en dyr bil att bygga, och marknaden var relativt snäv för en bil i den här klassen. Brasinca gjorde bara 77 bilar under två års tid, bland dom en cabriolet och en specialbygd kombi åt polisen.
Men vem ritade egentligen Interceptorn?
Jensen egen designer Eric Neale kom upp med två förslag, förvisso eleganta, men utvecklingscehefen Kevin Beattie ville ha en italiensk design. Så han gick emot bröderna Jensen och åkte till Italien för att få fram en design. De tillfrågade var Ghia, Vignale och Carozzeria Touring. Den sistnämnda kom fram med det bästa förslaget, men då dom stod på ruinens brant hade dom inte möjlighet att leverera. Så Beattie köpte loss designen, suddade ut alla Tourings signaturer och tog ritningarna till Vignale, som kunde bygga pressverktygen istället.
Huruvida man sneglat på Uirapurun kanske är långsökt, kände man ens till dess existens vid den här tiden? Hur som helst kan man väl säga det vara samma andas barn från två skilda världar.
I Brasilien rådde nästan totalt importstopp på personbilar, allt för att driva upp den egna industrin. Att göra en GT-bil i den högre klassen var ett prestigeprojekt för både Brasinca och Brasilien.
Uirapuru 4200GT var rätt konventionellt byggd med stålkaross på en fackverksram av fyrkantsprofiler. Motorn tog man från en lastbil! Chevrolets beprövade sexa på 4,2 liter försågs med tre stycken SU-förgasare och med detta gav den 155 hästkrafter.
En senare vriant - 4200GTS, fick en vass trimkam från Iskendrian lämnade hela 190 hästkrafter.
Men Uirapuru blev en dyr bil att bygga, och marknaden var relativt snäv för en bil i den här klassen. Brasinca gjorde bara 77 bilar under två års tid, bland dom en cabriolet och en specialbygd kombi åt polisen.
Men vem ritade egentligen Interceptorn?
Jensen egen designer Eric Neale kom upp med två förslag, förvisso eleganta, men utvecklingscehefen Kevin Beattie ville ha en italiensk design. Så han gick emot bröderna Jensen och åkte till Italien för att få fram en design. De tillfrågade var Ghia, Vignale och Carozzeria Touring. Den sistnämnda kom fram med det bästa förslaget, men då dom stod på ruinens brant hade dom inte möjlighet att leverera. Så Beattie köpte loss designen, suddade ut alla Tourings signaturer och tog ritningarna till Vignale, som kunde bygga pressverktygen istället.
Huruvida man sneglat på Uirapurun kanske är långsökt, kände man ens till dess existens vid den här tiden? Hur som helst kan man väl säga det vara samma andas barn från två skilda världar.
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.