1969 skulle man lansera Jensen Interceptor som ett rullande kontor. Till hjälp hade man en - skeppsdesigner!
Idén kom från PR-gurun Tony Good som vid den här tiden skötte reklamen åt Jensen. Kontor i bil var ingen helt unik idé - vid den här tiden hade tekniken kunnat göras så kompakt att diverse maskiner kunde rymmas i en personbil. Men vad skulle man kunna trycka in i en liten Jensen Interceptor då?
Det skulle man ta reda på tillsammans med designern Jon Bannenberg. Han var förvisso van att jobba i lite större format än sportbilar. Stora skepp var mer hans område, bland annat ritade han ju lyxkryssaren Queen Elisabeth II.
Jensen gav projektet godkänt, Tony och Jon fick fria händer att ta fram Inteceptor Direcor model som den skulle kallas. Den skulle vara klar att visas 17:e juni 1969 - Tony Good hade en baktanke med det.
Så man började med en Interceptor där hela inredningen gjordes blå, och då menas att allt från mattor, innertak, ratt, säten gjordes i blått läder och velour. Utsidan blev blå den också - en särskild blå metallicfärg togs fram för bilen.
Baksäte var ju onödigt, där fyllde man upp med allehanda föremål som kunde behövas för arbetsresor.
Diktafon, skrivmaskin, telefon, portabel TV, ett litet kylskåp - till och med en elektrisk rakapparat och ett litet arkivskåp!
En uppsättning blåa attachéväskor följde också med i paketet, med bra att ha saker för övernattningar.
Director model stod klar att visas upp på Harrods banking hall den 17:e juni 1969. Att det sammanföll med mottagningsceremonin där för miss World - Penny Plummer, var ingen slump. Tony Good var ju PR-man ut i fingerspetsarna så han hade planerat för maximal uppmärksamhet. Här fanns ju hela kändiseliten, sociteten och alla journalister på plats den dagen.
Hur allvarligt menad som modell den var kan man undra, den var i första hand en PR-gimmick, men det sattes ändå en prislapp på den. Hela 6581 pund fick man hosta upp om man prompt ville ha en Interceptor Director. Det var ett häftigt påslag på Inteceptorn som i grunden kostade drygt £3800
Det skulle man ta reda på tillsammans med designern Jon Bannenberg. Han var förvisso van att jobba i lite större format än sportbilar. Stora skepp var mer hans område, bland annat ritade han ju lyxkryssaren Queen Elisabeth II.
Jensen gav projektet godkänt, Tony och Jon fick fria händer att ta fram Inteceptor Direcor model som den skulle kallas. Den skulle vara klar att visas 17:e juni 1969 - Tony Good hade en baktanke med det.
Så man började med en Interceptor där hela inredningen gjordes blå, och då menas att allt från mattor, innertak, ratt, säten gjordes i blått läder och velour. Utsidan blev blå den också - en särskild blå metallicfärg togs fram för bilen.
Baksäte var ju onödigt, där fyllde man upp med allehanda föremål som kunde behövas för arbetsresor.
Diktafon, skrivmaskin, telefon, portabel TV, ett litet kylskåp - till och med en elektrisk rakapparat och ett litet arkivskåp!
En uppsättning blåa attachéväskor följde också med i paketet, med bra att ha saker för övernattningar.
Director model stod klar att visas upp på Harrods banking hall den 17:e juni 1969. Att det sammanföll med mottagningsceremonin där för miss World - Penny Plummer, var ingen slump. Tony Good var ju PR-man ut i fingerspetsarna så han hade planerat för maximal uppmärksamhet. Här fanns ju hela kändiseliten, sociteten och alla journalister på plats den dagen.
Hur allvarligt menad som modell den var kan man undra, den var i första hand en PR-gimmick, men det sattes ändå en prislapp på den. Hela 6581 pund fick man hosta upp om man prompt ville ha en Interceptor Director. Det var ett häftigt påslag på Inteceptorn som i grunden kostade drygt £3800
Men vad hände med bilen sen då?
Man hade fått den uppmärksamhet man ville ha och bilen kom sedan att vandra runt och visas upp hos alla Jensensäljare i Storbritannien. Men ingen verkar varit sugen på att beställa någon, så det stannade bara vid denna enda bil.
I december 1969 kom bilen tillbaks till Jensen och man strippade helt sonika ur alla prylar ur den. Inredningen återställdes till original och bilen såldes sedan som en helt vanlig Interceptor.
Själva bilen som hade chassinummer 115/3422 är sedan länge spårlöst försvunnen, men specialprylarna - väskorna, TV:n med mera kom att lottas eller delas ut till anställda hos Jensen. Och än idag kanske det finns kvar delar av den unika Director model därute?
Man hade fått den uppmärksamhet man ville ha och bilen kom sedan att vandra runt och visas upp hos alla Jensensäljare i Storbritannien. Men ingen verkar varit sugen på att beställa någon, så det stannade bara vid denna enda bil.
I december 1969 kom bilen tillbaks till Jensen och man strippade helt sonika ur alla prylar ur den. Inredningen återställdes till original och bilen såldes sedan som en helt vanlig Interceptor.
Själva bilen som hade chassinummer 115/3422 är sedan länge spårlöst försvunnen, men specialprylarna - väskorna, TV:n med mera kom att lottas eller delas ut till anställda hos Jensen. Och än idag kanske det finns kvar delar av den unika Director model därute?
Mer från Klassiker
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.