– Ante var mormors bror och han köpte PV:n ny 1955 hos Volvohandlaren i Ljusdal, men den här färgen ville han inte ha. Men bilen stod klar och ville han ha en annan kulör fick han vänta. Det var väl ingen i släkten heller som gillade den men nu är det kul, säger Per Jansson i Arbrå som delar på bilen med brorsorna Bo och Hans.
Kulören heter Kejsargrön; många tror att den är eget hittepå, men det är äkta Volvo.
– Jag har fått veta från PV-klubben att den är väldigt ovanlig och var provkulör när man gick från cellulosa till syntetlack. De gick inte att beställa utan spreds bland Volvohandlarna att ha till direkt försäljning.
Tyvärr gick vägmästaren bort tidigt så bilen gick i arv till Pers mormor och morfar, Julia och Per.
– Morfar hade moped och behövde väl egentligen inget annat, och hade inte körkort, men det fick han ta. Då var han i 60-årsåldern ungefär, säger Per.
Åren som bilägare och körkortsinnehavare blev inte så många utan historien upprepade sig: när morfar gick bort fick Pers föräldrar, Allan och Gunvor, ta över. Folkan såldes och den gröna PV:n blev bruksbil.
– De hade den till 1968, sen hade pappa den som gårdsbil och traktor ett tag, drog lite ved med den, innan den blev uppställd 1970. 1967 föddes brorsan Hans och det var bråttom till BB i ösregn när vakuumtorkarna på PV:n inte hängde med, då bestämde de sig för att byta bil!
År 2020 tog Per fram Volvon och gjorde i ordning den; bromsarna som satt fast, motorn likaså och alla bussningar i hjulupphängningarna.
– Jag gjorde så lite som möjligt men nu går den jättefint, motorn går nästan ljudlöst. Den har ju lite märken och bucklor men de får vara kvar. En del av dem är jag skyldig till, den var ju min lekstuga när jag var liten!
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.