Jag har en Saab 96 som jag fått gratis av en person som jag inte kände eller tidigare träffat. Jag hade min arbetsbil på verkstaden och satt vid kaffebordet, väntade på att servicen skulle bli klar. En annan kund satte sig vid samma bord och undrade om jag var intresserad av gamla bilar då jag hade Klassiker- och Klassikot-tidningarna med mig. Vi började diskutera gamla bilar. Plötsligt sa han att han hade en Saab 96 som han kunde ge bort om jag lovade att få den under tak och att den helst skulle den renoveras till körbart skick.
Då hans bil blev klar for vi och tittade på Saaben, jag sa att jag nog var intresserad men inte hade rum för den just då. Det gick nästan ett år då jag då och åkte förbi tomten för att kolla om den fortfarande stod kvar.
Det var ju det där med att en person jag inte kände ville skänka sin bil till mig som gjorde att jag till slut frågade om erbjudandet fortfarande gällde – det gjorde det!
Golvet visade sig vara i stort behov av ny plåt. Eftersom jag inte ens ägde någon svets så fick jag börja med att inhandla Mig-svets och arbetsredskap för plåt. Det tog en vinter att göra svetsjobbet eftersom jag gjorde om de första plåtreparationerna. Hela tiden skärpte jag kravet på hur bra det skulle bli. Till slut insåg jag att det fick bli så bra som jag klarade.
Jag har hållit kontakt med tidigare ägaren under renoveringen och han har också varit och tittat på bilen. Nu har nästan allt varit bortmonterat, åtgärdats och återmonterats. Eftersom jag inte gjort något sådant här tidigare blev det att ofta fråga råd och ibland få låna verktyg jag inte hade. Bilentusiaster är hjälpsamma människor!
Det jag inte gjort själv är att lackera bilen, jag är på det klara med att det inte skulle blivit tillräckligt bra. Nu är den godkänd som museifordon. I Finland motsvarar det ungefär de fördelar som automatiskt kommer för bilar äldre än 30 år i Sverige. Renoveringen tog två år och det var en lärorik process.
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.